Elisabet

Bortaplan ...

Och jag tar bussen från Upplands Väsby (vilket inte är tvärgjort .., för att köpa biljett måste jag först registrera mig och jag tänker på alla turister, detta måste ju vara hur knepigt som helst för dem!) till Rotebro, därefter pendeltåg till Stockholms Central.

På tåget sitter jag och tänker på mannen från Vitryssland, han som också väntade på bussen i Väsby .., och jag frågade vad han arbetade med och var han kom ifrån och mannen, som hade nån slags arbetsväska intill sig (slipdamm över hela väskan ... ), såg bekymrad ut och berättade om den 4-årige sonen som var sjuk och att familjen bor söder om Stockholm och mannen, som visade sig heta
Alexander, arbetar för brinnande livet för att sonen ska få medicin som inte finns i Minsk.

"Men det är dyrt i Sverige .., väldigt dyrt", sa mannen.

Allt det tänkte jag på.
Hur olika våra liv är.
Där sitter jag på ett tåg på väg till ett museum och Alexander från Minsk kämpar för ett drägligt liv.

Att promenera från Centralen till Fotografiska museet är förstås lätt som en plätt för den som har friska knän, men för den som  i n t e  har det, förvandlas sträckan till ett mindre helvete.

Redan nedanför slottet får jag problem ..., och innan jag når Slussen vill jag bara gråta .., och jag googlar fram en bild på museet för att se hur långt jag har kvar .., jo, där är det, på andra sidan .., och jag går med myr-steg och när jag väl är framme, tar jag mig knappt upp för trappan till entrén. 

Underbara bilder sitter inramade på väggarna .., och jag vankar omkring i min vita anorak och känner mig utanför, ty nästan alla andra är helt svartklädda, och än mer påtagligt blir det när jag besöker bistron två trappor upp och äter en chevré/rödbetshistoria, då ser jag nästan enbart svartklädda damer och herrar.

Utsikten över vattnet och Djurgården på andra sidan, är fantastisk, på gränsen till magnifik!

Avskalat. 

Enkelt.

Så oerhört raffinerat.

I foajén kan man köpa vykort - åtta kort för hundra kronor - och jag står en stund och grunnar på vilka jag ska välja .., och jag ler när jag tänker på till vem jag kan tänkas skicka respektive kort.

Bilden till höger är min solklara favorit.
Jag blir varm i hjärtat av den!

På väg tillbaka till tåget blir det överdjävulskt ont i båda knäna och vid Kornhamnstorg slår jag mig ner på en betongsugga och bara pustar ut.

Detta är vad jag ser.
Promenerar vidare i sakta mak.



Centralstationen.
Väntar på ett avgående tåg.
Runt omkring mig sitter andra som väntar och alla fibblar med sina mobiler.
Jag tittar på alla som passerar .., alla som går precis som man ska .., ja, det är som när man är gravid och bara ser andra gravida .., eller när man ska byta bil och då plötsligt bara ser andra bilar av ett visst märke. Nu ser jag bara människor som går med studsande steg.

På tåget på väg hem hamnar jag mitt emot en man från Tyskland; från Köln.
Han är fotbollsdomare i lägre divisioner och nu ska han, tillsammans med andra tyska vänner, titta på matchen Sverige - Tyskland, men allra mest är han intresserad av arenor, ja, han ska åka ut till Väsby och titta på en match på en fotbollsplan som heter Vilunda,  bara för att se själva planen ..., och vi pratar om den kommande matchen och när jag kliver av i Rotebro, ger han mig handen och säger att vi kanske ses på Friends Arena och kvinnan som suttit intill honom, hon leeeeer så varmt och allt känns bra.

Halv elva på kvällen kommer pv och harry. 

Och nu är det tisdag och matchdag och jag har gjort Emil sällskap till Folktandvården, belägen tvärs över gatan (det mest ombonade väntrum jag någonsin suttit i .., med levande ljus och stillsam musik från Lugna Favoriter ...) och efter en stund kommer en glad Emil ut, ett enda litet hål som inte ens behövdes åtgärdas.

Efteråt.
Emil på väg hem ..., och nu har pv skjutsat honom till skolan.
Emma är sjuk och jag kan alltså ägna mig åt vård-av-barnbarn idag.

I eftermiddag/kväll åker vi till Solna för match och så tidig uppstigning och iväg söderut igen, då pv har sin  första lektion vid halv två.

Det blir stressigt, men själv är jag ju ledig såväl torsdag som fredag, så det ska väl gå bra.