Elisabet

Om varm korv och Mandrake ...

Mandrake fanns som serie i hemtidningen. Min pappa gillade honom skarpt.

Igårkväll berättade jag om den där stilige mannen som handlade i affären; en stamkund som oftast kommer in som en helt vanlig människa, men som igår slog stilighetsrekord.

Tidigt i morse - det var när jag låg i sängen och för en gångs skull hade lyckats pricka in Andliga Sånger i P1 - kollade jag samtidigt min mail.

Oj, där var ett brev från en god vän från ungdomsåren; en som har varit stamanställd på I 20 i Umeå och som, så att säga, har koll. 

Igårkväll: så här såg han ut.

Så här skrev han och jag log mest hela tiden när jag läste hans rader.

"Hej!

Jag har kikat in hos dig idag, vilket jag gör fler dagar än inte.
Kul att se en bild  på en okänd kollega på Halmstads regemente.

Den "stass" han bär kallas "Mässdräkt" och det är en "uniform" som man på min tid fick bekosta själv om man kände något behov av att bära en sådan utstyrsel.
Klädseln jämställs med frack och funkar även i civila högtidliga sammanhang, om man av någon anledning rör sig i sådana kretsar.

Priset var då 4000:- vilket jag ansåg var alldeles för dyrt för en som hellre grillade korv vid Vindelälven på lördagkvällarna, än att gå på högtidsmiddag ett fåtal gånger per år.

Men den är urtjusig och som tillbehör finns även en cape, och bär man den, ja dååå ser man ut som "Mandrake", om du vet vem det är."

// Elisabet säger: klart jag vet vem Mandrake är! Under sextiotalet fanns han som serie i hemtidningen Norra Västerbotten och jag minns att pappa - som aldrig förlorade barnasinnet -, tyckte att det var en himla spännande serie ,-)  Och tack som berättade, Sven-Eric!