Elisabet

Barbro om sin pappa Joakim ....

Min pappa betydde mycket för oss barn, Han var en naturmäniska som ofta tog med oss ut i skogen för att plocka hjortron eller fiska. Han blev lämnad som baby hos fosterföräldrar när mina farföräldrar lämnade Sverige för att emigrera till Canada. Han fick det bra hos sina fosterrföräldrar, som vi ofta besökte när vi var barn.

Jag minns min far när han varje morgon var först uppe och satt framför vedluckan vid vedspisen i långkalsonger och eldade och rökte pipa. Min pappa var kreativ och tyckte om att skapa.
Han ansåg sig inte vara någon bra bonde och avskydde den nödvändiga slakten av djuren.

Pappa tyckte om att läsa och hade nästan läst klar sin ingenjörsexamen då min morfar dog och min familj flyttade upp till Dikanäs för att hjälpa mormor och skapa sig en ny framtid.
Min pappa gick bort redan 1980, endast 54 år gammal i sin cancersjukdom.