..... en hel radda av dem, finns i Ystad och på Ystad tänkte jag igårkväll när jag låg i sängen och lyssnade till Karlavagnen som handlade om var man skulle fira jul och vad man kallade för "hemma".
Det var verkligen hur intressant som helst, särskilt när man själv tidigt flyttade hemifrån.
Jag var sjutton år när det blev sommarjobb i Göteborg, nitton när det bar av till Sollentuna och Kungsängen .., och så blev det fjorton år i Malå igen ..., sjutton år i Ystad och nu har jag bott här i snart tre och ett halvt år.
Allt som sker i mina drömmar (och jag drömmer nåt så kopiöst mycket!) förflyttas till Malå!
Drömmer jag om Hemköp, så susar affären iväg och hamnar nånstans på Storgatan och ja, det är hur konstigt som helst, allra helst som jag aldrig går omkring och Längtar Hem.
Ystad är också hemma, men på ett annat sätt.
Till Ystad v a l d e vi att komma och från sekund ett , den där dagen kring pingst 1993 när vi kom körande på E65:an och jag såg havet och kullarna, så skuttade ju Ystad rakt in i mitt hjärta.
Men det har Stensjö också gjort.
Jag känner mig verkligen hemma här.
För mig handlar det om att bli en del av ett pussel.
När jag kör bilen till jobbet och möter människor som promenerar och vinkar glatt igenkännande, då fylls mitt hjärta av nån slags ofattbar glädje!
Och allt småpratet .., gubbarna som var morgon kör ner till lilla hamnen och tutar eller hejar ., ja, för mig är nog detta .., pusselgrejset, det viktigaste, eller helt enkelt en förutsättning för att livet ska kännas bra.
Bilden - som är från Ystad -, är till Anna i Portugal.
Igår kom nämligen ett litet fint paket i postlådan och det visade sig vara vinster till evighetslotteriet och det får nu bli en av första vinsterna efter jul. Tack snälla Anna!
Om ni har orkat läsa så här långt .., vad är "hemma" för er?
Var är "hemma"?
SvaraRaderaJag har några stycken "hemma". Ett är naturligtvis Malmö, min hemstad. Där har jag mina rötter och där bodde jag tills jag var 18. Då flyttade jag till Lund, mitt andra "hemma". Där var jag student och det var dit jag flyttade när jag flyttade "hemifrån". Den sejouren varade i 6 år och direkt från Lund blev det Göteborg av olika skäl. Här har jag bott länge, länge och här känner jag mig "hemma", fast ändå inte.
Här träffade jag min man, födde jag våra barn och verkade på olika sätt. Men jag känner mig ändå inte hemma på det viset att jag tillhör staden, talar samma dialekt och har referenserna som de infödda har.
Om jag ska rangordna dem efter "hemma"-känslan så är det nog:
1. Malmö
2. Göteborg
3. Lund
Jag har med åren blivit tämligen onostalgisk, lever här och nu, och känner mig hemma där som jag för tillfället befinner mig.
SvaraRaderaTack, Elisabet! Bilden fångade min blick direkt när jag gled nedför de många inlägg du lagt ut under dagen då jag varit på resa.
SvaraRaderaJag är oerhört heminriktad men också flexibel. Varje plats där jag tyckt om att vara har blivit en liten aning hemma.
Att bli en del i ett pussel är viktigt. Kanske också en anledning till att jag inte känt mig hemma på två platser där jag verkligen helt tydligt var tillfällig, fast den tillfälligheten (student, doktorand) varade i flera år.
Hemma är alldeles tydligt här i Porto. Och i Skåne. Och i Ystad är jag ju född, fast det mest var för att BB fanns där. Och älskar förstås - kan man annat?
(Om du inte hade bott i Ystad när jag började läsa din blogg hade jag kanske aldrig fastnat där? Jag var lite ledsen när du skulle flytta - men jag har kommit att trivas bra i Stensjö jag också!)