Det finns stunder man aldrig glömmer och när jag tog den här bilden, då fylldes jag av sån innerlig värme ..., ja, så där så det var liksom inte sant ..., och fastän det har gått många år sedan dess, blir jag lika glad varje gång jag ramlar över bilden.
Så här var det: jag var på besök i Malmö och fick syn på den här grävmaskinisten som hade sin hund med sig i hytten och det var inte bara det varma leendet hos hundens husse som gjorde mig glad, det var hela alltet. Dom var såna vänner.
Och hunden såg så trygg och nöjd ut.
Ikväll när jag letade nånting helt annat, råkade jag få syn dem båda .., och upptäckte att där ju faktiskt finns ett litet fönster också.
Så alldeles perfekt!
Då får det bli måndagsfönstret!
Vilken härlig bild!
SvaraRadera