Det var en bra bit till marken. Fröautomaterena fick tas in med hjälp av ett metspö. Typ. |
Vi satt i det stora och ombonade köket hos Anna-Lena i Tumba och från köksbordet såg man ut genom fönstret där småfåglar hela tiden - utom när jag stod redo med kameran - flög fram och åter och hämtade mat! Mesar, steglitsar, en nötväcka och någon tita.
En enda gång tidigare har jag varit med om den känslan .., den där rofyllda känslan när man egentligen kan sitta i timmar och bara titta ut och förundras över alla fåglarna .., och det var hos Solveig i Dalarna.
Det var likadant.
Och mellan varven hos Anna-Lena och John blev det tyst vid matbordet .., kaffekopparna stod där för sig själva och väntade på att bli urdruckna, i ett brödfat låt hembakade struvor, pepparkakor och lussekatter ..., allt medan fyra människor - som egentligen inte alls kände varandra - satt förundrade och tittade ut genom ett fönster med handblåst glas.
Just så var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar