Bara två gånger i månaden arbetar jag förmiddag och då blir själva arbetet helt annorlunda!
Då får man ta emot såväl Arla som Wapnö (mejerivaror förstås) och Östras Bröd (från Halmstad) ska fyllas in och så är det ju allt det där som vi gräddar själva.
Vaniljhjärtan, till exempel.
I kassan står den rara Lena (som arbetar på sista versen nu, en dryg månad kvar bara!), A-M är i charken och putsar rutorna och kontrollerar datum, allt medan jag står borta vid brödet.
Och plötsligt har jag kamrater vid fikabordet!
En kurator/psykolog besöker oss med ojämna mellanrum efter rånförsöket i vintras och nu sitter han tillsammans med oss och vi pratar om allt det man har med sig i den mentala ryggsäcken och hur till synes bagateller kan utlösa känslor, ja, själv berättar han om ett fönster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var gång han ser det just det fönstret, grips han av en slags ångest, för just där inne låg hans då lille nyfödde son och kämpade för livet!
Intressanta samtal blev det och jag gruvar mig för att bli sjukskriven .., å, så jag tycker om den här sociala biten av jobbet!
I vanliga fall, under mina eftermiddags,-/kvällspass, så möter jag ett visst sorts klientel, mest människor i 40-årsåldern på väg hem från sina arbeten.
Nu, vimlar det av äldre människor .., tanter och farbröder som hejar så glatt och en kvinna säger att "å, är du kvar, jag trodde att du hade slutat!" och om det pratar vi lite och det blir småprat och nån kram och jag tänker på vilket ljuvligt arbete det här är!
När klockan är ett, blir det bråttom iväg hem!
Det ösregnar ute .., i min mobildisplay kan jag läsa att posten i Slöinge har paket som ska hämtas .., harry ska åka till den rara kloklippardamen i Haverdal och jag ska bara njuta av tre helt lediga dagar!
Behövs det så mycket mera?
Jo, Janssons.
Och för den som inte har Facebook kan jag berätta att igår bakade jag bondkakor för första gången på säkerligen femton år! När degen var väl gjord och låg och vilade i kylskåpet, upptäckte jag att bikarbonaten inhandlats på Steninge Livs, som väl lades ner för lika många år sedan.
Men si ..., det gick hur bra som helst och kakorna blev jättegoda!
Kanske är tur att det inte är du som kör datumkollen...
SvaraRaderaFnissar gått åt Rexxies kommentar. :)
SvaraRaderaDu får väl hälsa på då och då under sjukskrivningen. :-)
Jag håller på den snåle smålänningen som spar. Se där så kostade det inget mera.
SvaraRaderaTänk det där sociala behövs så innerligt väl för mig också. En isolerad lång period i nov dec utan socialt liv var gräsligt. TV kan inte ersätta det och inte heller böcker.Det måste tänkas igenom ordentligt så att du mår bra då.
Rexxie: tänk .., det tog några sekunder innan jag fattade galoppen ,-)
SvaraRaderaUlrika: ,-)
Eva i Tyresö: ja, snål är han inte, men vanvettigt sparsam när det gäller att hushålla med mat. Jag minns ju i början av förhållandet när jag en gång frågade om det var nånting han irriterade sig på hos mig - jag trodde väl aldrig att han skulle hitta nånting, haha - och han tänkte efter och sa "vill du verkligen veta?"
Jag blev lite orolig, tänkte att jag kanske luktade svett eller nåt sånt. Nä, det var att jag slängde lite väl mycket mat.
"Jaha, inget värre ..!" utbrast jag.
I lilla ettan fanns ingen frys och det var inte lätt att hushålla med fil och bröd ...
Men Elisabet, så fort du är det minsta på benen igen så får du ju fara och fika med jobbarkompisarna! Allt som får en att må bra och tillfriskna:-)
SvaraRaderacruella: ja, självklart! Jag längtar såååå tills operationen och det gjorde jag inte förra gången. Tänk, om man får ett nytt liv!
SvaraRaderacruella: ja, självklart! Jag längtar såååå tills operationen och det gjorde jag inte förra gången. Tänk, om man får ett nytt liv!
SvaraRadera