Igårkväll ...
.. när jag kom hem från affären, då var jag så totalt slut på.
Ont - ont-ont.
Men så slog jag mig ner i loppisfåtöljen och följde Nobelbanketten och det var det mest fantastiska i musikväg jag någonsin har varit med om och jag började nästan gråta och jag kände också en sån stolthet över vårt land som kan bjuda på en sån här övermåttan härlig fest med så mycket glädje!
Från 02:07 och tio minuter framåt ....., befann jag mig i himlen.
Och jag tänkte på hur duktiga alla är .., sångerskorna, kören, dirigenten .., dom fina servitörerna som kommer nerför trappan och är så stiliga och klarar av det hela utan att dråsa i golvet .., den som har ordnat med ljussättningen på väggarna .., blomsterarrangemangen .., valet av musik, ja, rubbet!
Nu har jag suttit och tittat på det om igen och tårarna har runnit i en strid ström!
Tänk, vad musik kan åstadkomma!
(Och i samma hall satt vi och såg sonen och hans klasskamrater komma gående nerför samma trappa ..., och tårarna rann då också .., det var när han var klar polis.)
Önskar nästan att jag hade sett det när du beskriver det så :)
SvaraRaderaLåter härligt. Och det här med musik, som när jag ringde när jag var i på väg till Fieri och hörde den där härliga låten, solen sken och jag kände liksom att livet blir verkligen inte bättre än så här. Musiken var den avgörande faktorn i det fallet. Och då är jag inte ens så intressera av musik.
...och jag visste inte ens att jag tyckte om opera...
SvaraRaderaAP: men det kan du ju göra ., titta från 02:07 och framåt tills kockarna tackar för sig .... - underbart !
SvaraRaderamossfolk: inte jag heller ,-)