Det händer ofta numera att jag funderar på att lägga ned det här med bloggandet, mest för att det känns ..., som om man skriver för ingen alls. (Jaha, nu är hon ute efter bekräftelse och vill att vi ska säga åååå, nej, fortsätt!, men så är det inte).
Varför fortsätter man då?
Ja, säg det.
Förmodligen för att man tycker om själva formatet .., för att man tycker om att dokumentera tillvaron på nåt vis, men jag är garanterat inte den enda bloggaren som funderar över om det alls fyller någon funktion?
Nåväl.
I fjol kom från Skåne en helt underbar bukett som tack för det här - ofta till synes totalt meningslösa nedplitandet av tangenter -.
I går kom återigen en bukett - ett jättefång med de allra mest underbara tulpaner - och det var samma avsändare.
Jag säger bara en sak: t a c k du underbara Åsa ..., och ja, jag kämpar (det var då väl en överdrift, jag tycker ju om det!) vidare med tangenttryckandet!
Jodå, ditt plitande med tangenterna och dina fina små berättelser betyder mycket, ska du veta ;-)
SvaraRaderaHåller med Gunnar! Nu har jag insett att min blogg fyller någon sorts funktion för mig själv i alla fall....och väckt den till liv. Men det är klart att den kommer nog att dö igen om man inte får några kommentarer....på något vis är det ju just DET som är det roliga med det här. Kommunikationen med alla underbara människor och att man faktiskt lärt känna en hel del människor genom bloggarna....helt fantastiskt. Det handlar inte om att man vill ha kommentarer för att man få bekräftelse som person utan just det där med "möteskommunikationen" här på bloggen som blir...den är helt underbar tycker jag. Människor är intressanta.
SvaraRaderaJag är så glad över ditt tangentplitande och att jag "lärt känna dig", vem vet någon dag kanske vi ses i verkligheten också.... :-)
Men så gulligt att skicka blommor sådär!
SvaraRaderaHar du ingen besöksräknare? Jag misstänker starkt att den skulle visa att det är långt många fler än jag som kikar in här flera gånger om dagen :)
gunnar, Tankevågor och mossfolk: det är inte antalet som spelar någon roll ..., det är att så många har lagt av och det blir väldigt ensidigt alltsammans ,-)
SvaraRaderaJag kollar aldrig statistik över hur många som tittar in - det gjordes i början -, nu kan jag inte ens lösenordet och det spelar heller ingen roll.
Och jag märker ju själv, att jag är sämre på att kommentera.
Nåja, det är ilandsproblem.
Alla är så upptagna med att fibbla med sina moderna telefoner numera, men visst kan man väl slänga iväg en kommentar till din blogg från den??? Om inte, så saknas väl kommentarer för att man inte hinner in på datorn.
SvaraRaderaRätta mig om jag har fel.
Och du skulle bara våga sluta med din blogg. Den är guld värd för många av oss i din bloggflock.
Kram, kram och en till kram.
Anne i Mantorp
Jag har aldrig tidigare skrivit någon kommentar, men jag tycker mycket om att läsa din blogg.många tips och goda tankar samt fina bilder. Gott nytt år! Jag hoppas att du aldrig slutar skriva !
SvaraRaderaKära Elisabet...du skall veta att din blogg är den som betyder mest for mig av alla jag besoker därfor att du skriver om precis allt, stort som smått. Jag känner mig hemma hos dig och milen mellan Sverige och England krymper. Jag vet inte om jag någonsin får mojligthet att resa till Sverige mer. Det har blivit så komplicerat (och dyrt) att skaffa nytt svenskt pass.
SvaraRaderaJag hoppas innerligen att du fortsätter att skriva om ditt dagliga liv i det gula huset i Halland.
Ett Gott Nytt År
onskar jag dig och PV.
Lillan i Cornwall
Det tål att upprepas. I love you:)
SvaraRaderaDu skulle bara våga sluta👿Gott Slut och Gott Nytt🎉🎉🎉Babsan
SvaraRaderaÅååå, nej, fortsätt!
SvaraRaderaEtt härligt 2014 önskar jag oss alla!
Jag läser din blogg varje dag, även om jag inte alltid kommenterar. Min gamla blogg ligger i träda men jag är desto flitigare på min nya. Där får jag aldrig några kommentarer men jag ser att människor är in och läser. Jag tror att många inte ids kommentera längre då det är enklare att göra en gilla-markering på fb. Så himlarns tomt det skulle bli om du slutade att blogga!
SvaraRaderaTill er alla: nu var det här - helt ärligt menat - inte avsett att trycka-på-fortsätt-blogga-knappen - utan bara egna tankar.
SvaraRaderaTack för era rara kommentarer.
Jag ljuger om jag säger att jag inte bryr mig, för det gör man - bryr sig -.
Lillan i Cornwall: jag läste din kommentar när jag var på jobbet och såg i dimma en stund efteråt ,-)
bettankax: här kommer ett hjärta!
Ja, det kommer hjärtan till er alla!
Jag håller med övriga kommentarer! Det skulle bli väldigt tomt på nätet utan din blogg! Den är det första jag kollar när jag startar datorn. Just för att den handlar om "allt och intet". Just sånt där "intet" som vi ofta glömmer bort när vi rusar fram i livet. Gott nytt år till er i gula huset! ellem
SvaraRaderaJag går också in och läser din blogg flera gånger om dagen, men brukar inte kommentera. Jag tycker att du är så bra på att med ord och bild beskriva det du är med om
SvaraRaderaDet är också trevligt med det bästa för veckan där andra får bidra till bloggen.Hälsar småländsk tjej