Stillsam lördagkväll i landet Halland ....

Snart kanske man går uppför trappan.

På somrarna är det annorlunda; eller .., den tiden på året när ljuset ännu är kvar, då är det annorlunda.
Då sitter vi ute och dricker kvällskaffe på altanen, lyssnar till koltrasten eller lilla rödstjärten och vi ser svalorna pila av och an i luften och går på långa promenader längs havet eller badar och simmar och dyker ..., och i det gula huset står fönstren vidöppna.

Nu, i slutet av november, blir det mörkt alldeles för tidigt och inte ens gatlyset når in till vardagsrummet .., inte till något annat rum heller, för den delen.

Så vi gör så gott vi kan.

Tittar på "Så mycket bättre" och säger att "Vilket bra program det här ändå är!" och på bordet ligger ännu  icke lösta korsord och som vanligt fixar pv dom där evighetslånga orden längst till vänster och jag somnar nästan och ligger raklång och har sigge vid mina fötter och lite tänker jag på den stackars koltrasten som snärjt in sig i det blå plastnätet som pv lagt över jordgubbslandet och glömt att ta in ..., oj, så vi fick kämpa för att klippa loss och reda ut alla trådarna och jag tänker på min ilska, för det där med nät över vare sig jordgubbar eller vinbär, det tycker jag är så egennyttigt!

I morgon ska pv koka ännu mera pl.marm.2013 och jag ska ta mig an tvättstugan.
Det är i alla fall planen.

Och så är det ju Bron, förstås.
Sista delen den här gången.

Och så blev det då äntligen dragning ...



Stort grattis till vinnarna!

Ett av prisen redan på väg ...

Och tack till rara Lena i Gävle, det är nämligen hon som står för portot när vinsterna ska postas.

Dagens fönster ...

Finfönstret hemma hos älskade flickorna på St.Knut i Malmö ...., skriver Annika i Kävlinge.

Tack snälla! säger jag.

Dragning i morgon lördagförmiddag ....

Ja, det är hopplöst när vi går omlott om varandra, pv och jag själv.
Mörkt när han åker och mörkt när jag kommer hem.

Men i morgon är vi båda hemma på förmiddagen och då ska filmkameran fram!

Följande ligger i byttan och väntar på att kanske vinna Lars Lerins vackra kort .., ett halsband från Maggan i Huddinge .., det fina, fina julkortet målat av Eva på Frösön .., och slutligen tröst-tröstpriset (för att ni fått vänta så länge),  en liten burk av pv:s plommonmarmelad:

 Det är ...

Eva i Tyresö som låg och tittade på och gladdes åt tavlan som hennes pappa en gång hittat i en container på arbetet i Norrköping.

Anne i Mantorp som gladdes åt att få umgås med sina barnbarn!

 

Eva på Frösön som inte fick nog av krispiga solskendagar!

Ulrika som nästan svämmar över av lycka över sitt nya arbete och så glädjen och tacksamheten över att hon och Marcus är så fina vänner, trots att dom inte längre är ett par.

 

Den STORARTADE madamen i Göteborg, Ann, hon kände också tacksamhet; mest över hennes piteåfödde man som lagat hennes overlock-symaskin! 

I Malmö hade Lenas dotter (boendes i London) kommit hem på blixtvisit och ååå, sicken glädje att ha båda töserna hemma! skrev mamman.

Turtlan i Karlstad satt och tittade på VM-kvalmatchen som gick på Friends Arena i Solna och i skrivande stund visste hon inte hur matchen slutade, men glad var hon ändå, över fotbollsglädjen.
(Sms gick fram och tillbaka mellan Stensjö och Karlstad, det handlade om just fotboll ...).

I Uppsala hade Barbro - Babsan - haft besök av lilla barnbarnet från Norge och den mormorsglädjen gick inte att ta miste på! När den lilla tösen åkt hem igen, upptäckte mormor bilder som hade tagits av barnbarnet. Den här, till exempel. Såna bilder tycker mormödrar alldeles oerhört mycket om.

Monet och hennes Bengt, dom firade silverbröllop och gick ut och åt på restaurant och så här lyckliga är man då!

Mitt eget bästa var att olyckan med pv slutade så lyckligt.
Och tänk, när jag hade fått tanden utdragen, kom han hem med den allra bästa presenten - den som jag inte tycktes ha haft råd att köpa senaste tiden - min favoritparfym alla kateogorier!

Till den som inte är på Facebook ...

Så här såg det ut för en timme sedan kanske.
Alldeles ensamma var vi där nere vid havet, harry och jag själv, ja, frånsett att vi mötte några av gubbarna som var morgon träffas nere vid hamnen och sitter där och dricker kaffe och småpratar lite.

Arne, en av dem, kom körande, vevade ner rutan och stannade till.

"Hej du, har du packat klart nu ...?" sa han filurigt smajlande.

Jaha ja .., han hade hört intervjun på radion.

Och så pratar vi lite om det, men bara lite.

Det är en helt ljuvlig förmiddag.
Precis lagom kallt eller varmt.
Luften är hög och klar och norröver (till höger på bilden, men det syns inte) kunde jag se konturerna av Falkenberg .., den stora silon och hamnen.

Bilden visar några av Ejdervägens alla postlådor.
Om man bor på Ejdervägen, då passar det väl alldeles utmärkt att heta Vinge eller Ripa i efternamn och dom namnen står på två av lådorna.

En torsdag på tre bilder ...

Om man ska vara en modern människa, då bör man byta arbetsplats betydligt oftare än vad jag själv har gjort. På Ica i Malå var jag kvar i tretton eller fjorton år .., i lilla kvartersbutiken i Ystad i tretton år .., på Supermarket i fyra år och sen blev det ju flytt till landet Halland ..,och den nittonde januari, ja, då har jag stått på Ankarets lönelista i precis tre år!

Egentligen har jag stortrivts i alla fyra butikerna, men en sak kan jag säga, det mindre formatet passar mig mycket bättre! Det är inte bara det att här finns - åtminstone vintertid - mest stamkunder (man vet precis vilken sorts cigarett kunden vill ha och kan plocka fram den innan dom ens sagt ordet ...), nej, där blir också en annan slags frihet.
Inga sekundscheman .., allt är mer flexibelt.
Och man kommer varandra nära.

Igår var det t.ex. Lenas födelsedag.
Lena är den som - utan någon som helst konkurrens - har varit längst i butiken och månaderna fram till den sista januari, blir hennes sista i affären.

Skapelsen på bilden här ovanför, den hade hon med sig och den stod på bordet i fikarummet när det var dags för tiokaffet.
Såååååå smarrig!
Det är hennes egenhändigt bakade rågbröd, så är det ägg och varmrökt lax som finhackats, gräslök, creme fraiche och löjrom .. jag tror att det var allt.
Gudomligt!

Och så hade hon bakat kakor också ..., och dukat fint med en vacker broderad duk!
Av sådant blir man glad, ja, rent av uppåt .., och när klockan var ett och jag slutade för dagen, kändes det gott i hjärtat.

Tankade bilen .., åkte hem och rastade Harry och gav mig sedan av till Genarp i Skåne, för att lämna julklappspaketen till Läkarmissionen.

27000 paket drygt, är nu insamlade.

Från Stensjö till Genarp är det kanske tjugo mil, knappt .., och det var som alltid hysteriskt med trafik på E6:an .., snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen .., men snöfritt så snart man kommit på lägre nivå .., gps-damen guidade mig perfekt .. jag körde förbi småbyar med skånska namn - Esarp -, t.ex. .., slätter med stoooora hus och byar där husen slickade trottoarkanten och åkrar runt om!

Det visade sig att inlämningsstället var hos Erikshjälpens filial just i Genarp.
Tre banankartonger fyllda med paket kunde jag lämna och jag hade satt som mål att få ihop tjugofem paket och tänk, det var precis så det blev!
Då hade jag fått nio från jobbet!
Tack snälla arbetskamrater!!

Sen lämnades kartongerna och jag vände kosan norrut igen .., och jag kände mig som mamma, som brukade köra från Malå till Dikanäs, till Tresund och till Vilhelmina, allt på en dag och så hem igen på kvällen. Då hade hon hunnit med att mjölka mormors kor också.

Än värre var det nu med trafikintensiteten på hemvägen!
Inte är det underligt att det blir svåra krockar, ty från utanför Malmö och till Ängelholm ungefär .., så var det hela tiden ett pärlband av bilar .. jag såg aldrig slutet ..., och även om hastigheten inte var hög (det hade varnats för halka och många körde inte mer ån sjuttio, åttio ...), så är det ju nånting helt annat än det man var van vid hemma i Västerbotten!

Och nu är det fredag och ikväll På Spåret (som jag får se på via datorn ...) och jobb från tre till åtta, tillsammans med gårdagens jubilar .., men sen väntar ledig helg!

I morgon lördag har Pv övning med Kammarkören - inför nästa helgs adventskonsert -.

Så var - och är - det.

Dagens fönster .... 



 Ja, alla fönster i fönstermappen tackade ju för sig ..,så nu blir det några reprisvarianter.

Det här bilden (jag tyckte nog att det där med ram var himla snyggt ...) togs av mig själv, på innergården i Ystad .., och ni har säkerligen sett den mer än en gång.

Håll ut!

Ni glömmer väl inte ....

.... att titta in hos den här gudabenådade berättaren!

Snabb var han och byggde kaninburar ...

Foto: Guy Jonsson, för många, många, många år sedan. Jag hittade den i bildarkivet.

I hemtidningen läser jag om en man som inte längre finns.
Tretton syskon hade han och var själv ett mittenbarn.
Och så berättar dottern - som skrivit minnesorden - om sin pappa.

Man kan tycka att alla såna spalter blir alltför lyriska .., inget skrivs om ondsinta föräldrar eller gnälliga mammor eller pappor, och tänk, det tycker jag är helt underbart ..; det här att offentligt gå ut och ta heder och ära av någon närstående, nej, det tycker jag är på gränsen till osmakligt.

I hemtidningen har ingen varit en gräslig förälder, i alla fall hittar man det inte på familjesidan.
Och när jag nu har läst klart om den här mannen som inte längre finns, då är jag alldeles varm i hjärtat.

Så här står det bland annat: 

"G var en godhjärtad fixare som mer än gärna gav ett handtag till behövande, likväl nära och kära som till främlingar. Att säga nej och att det går inte fanns inte i hans tankesätt, allt var ”skitlätt” för honom. Dessutom alla tider på dygnet.
Om någon i nöd ringde mitt i natten, så klev han raskt upp och åkte.
Det hände att man förvånande fann helt obekanta människor tältande i trädgården. De hade inte haft någonstans att bo. Då erbjöd han sig mer än gärna att hjälpa till med detta.

Han var alltid på väg någonstans, oftast snabbt, till exempel gick gräsklipparen med den självgående funktionen alldeles för sakta, så den kopplade han ur för att kunna färdas fortare.

Han älskade djur och natur. Fiskade i fjällen med goda vänner i över 40 år. Många goda fiskar har han serverat och en massa hjortron tillsammans med hans underbara plättar. Han engagerade sig mycket i sina fyra barnbarns aktiviteter, med att finnas tillhands när det behövdes, sysslolös blev han aldrig. Han skjutsade, byggde kaninburar och allt vad som efterfrågades."

Ann tycker att den här än ännu vackrare ....

Jodå, jag har sagt det förut och säger det igen, det allra bästa med bloggvärlden, det är utbytet av alla tankar och känslor.
I ett av gårdagens alla inlägg fanns ett youtube-klipp med den allra mest ljuvliga musik, från England. Bliv du hos mig ..., "Abide with me" och jag skrev att den ska jag ha på min begravning - ja, man kan ju hoppas att man kan höra.

Nu, när jag precis har kommit hem från resan till Genarp i Skåne (en förskräcklig resa på allt som allt nästan fem timmar, med snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen och kilometerlånga rader med bilar - alltså inte köer - utan när man kör E6:an, då kan man tro att man befinner sig på tyska autobahn ... sån trafikintensitet är det!) och kollar min mejl, då hittar jag följande rader från den rara Ann i Cornwall.

Så här skriver hon.





Hej Elisabet!

Igår lade du in en video med St. Paul's Cathedral Choir och undrade " finns där något vackrare?". Ja du, jag vågar nästan säga att det gör det.. nämnligen när den walesiska nationalsången sjungs! Folket i Wales älskar att sjunga och är mycket stolta over sitt land och det märks verkligen på länken nedan. Den visar minuterna innan en rugby match mellan Wales och England börjar. Jag får gåshud varje gång jag ser på videon. Lägg märke till att publiken sjunger i stämmor efter färsta versen. Underbart! Storslaget! Tänk om man hade en nationalsång som denna.

Hoppas att du inte haft for mycket värk efter tandutdraget.
Allt gott!

Ja, det måste jag säga .., det var verkligen vackert Ann .., vi har lyssnat båda två, pv också, och jag tror att jag ska vidarebefordra filmen till Erik Hamrén så kan dom svenska spelarna se hur det ska gå till när man sjunger sitt lands nationalsång!

Tack snälla, rara!!

Dagens fönster ... 

... fångades i landet Halland, för flera år sedan.

Om han blev glad ...?

Efter en veckas sjukskrivning kom pv tillbaka till jobbet.

Ni kan väl ana hur glad han blev, när en klass med töser då förärade honom det bästa han vet i godisväg .. - Cloettas Kexchoklad -!

Vilka rara töser!

Dagens fönster ...

Från Kjelle, han som väl snart susar iväg till varmare breddgrader där havet är turkosfärgat och där det finns palmer och där han bor ombord på sin segelbåt i flera månader ..., från honom kommer den här bilden med en hel massa fönster!

Någon som på rak eller krokig arm kan säga var detta är?

Finns där nånting vackrare ...?



Egentligen.

Här och nu ....

Och tänk ...

Jag är ju inte ens särskilt förtjust i solnedgångsbilder.

Inkonsekvens is my middle-name.

Just det.

Nämligen ....

I tomtens verkstad ...

Ledig dag börjar med tandutdragning.
Det finns det som är behagligare.

Och tandläkaren som är en ung kvinna med finskt efternamn, hon säger hela tiden vad som ska ske och till slut ber jag henne att sluta .., jag vill inte veta att hon först ska dela tanden och sedan plocka upp rötterna på nåt vis ..., men hon glömmer min önskan och när hon kommer med sprutan säger hon ...., "nu sticker jag .., ett, två, tre ...!" och efter en liten stund bänder och vickar hon och har sig på det som är tanden och plötsligt upptäcker jag att mina händer skakar som asplöv .., men jag har dolt dem - händerna, alltså -, under koftan och tänker hela tiden att "var bara lugn, dra djuuupa andetag, slappna av ...-" och när hon ber tandsköterskan hämta ett instrument som lät som vinkeljärn, då byter jag strategi .., då väljer jag ett annat mantra .., då blir det "Jesus-Jesus-Jeeeeesus".

Ja, jag är verkligen en ögontjänare när det gäller Vår Herre.

Sen är det plötsligt över.
Om jag säger att lättnaden är enorm, så är det i alla fall ingen underdrift. 

Och jag åker hemåt och tar harry på promenad - men inte förbi hästhagen - han är så vanvettigt ängslig och tror kanske att det var hästen som utlöste eländet .., men liiiite närmare kommer vi och sen springer han så glatt (läs: hysteriskt lättad!) hemöver och väl hemma igen går jag in i badrummet och tittar på gruvschaktet där tanden en gång suttit och tänker att ja, ja .., det finns det som är värre här i världen än en glugg i munnen.

Efteråt blir det paketinslagning (julklapparna till Läkarmissionen) och man får rätt snart in den rätta knycken och efter ett par timmar börjar det värka i hålet där tanden suttit och jag hämtar Treo-röret och spelar Spotifymusik - Solhaga old style - och just nu sjunger Diana Krall "Besame mucho" - kyss mig rejält/mycket/ofta - men helt ärligt tror jag faktiskt att herr pv gärna avstår pussandet en dag som denna och lika så gott är väl det.

Ja, ungefär så är det här i landet Halland.
Just nu.
I alla fall.

Vänner! 

Pv har för ovanlighetens skull en extra övning med Kammarkören ikväll, ja, inför adventskonserten nästa helg ..., och kommer därför inte hem förrän vid tiotiden.

Aj, då!

Kan vi skjuta på dragningen lite ...?

(Ett försenat-pris kommer då att finnas med, en liiiiten burk med pv:s plommonmarmelad!)

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Veckans bästa var när vi firade 25-årig bröllopsdag på en fantastisk restaurang i Luxembourg!

Och då har vi var och en för sig ett tidigare 20-årigt äktenskap bakom oss.


Hälsningar Monet.


// Grattis igen till ett vackert par! säger bloggmadamen (som för övrigt själv hann med att fira silverbröllop, jominsann).

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Det bästa för mig denna vecka var dagarna med barnbarnet.Vågade t o m åka det mesta som gick att åka på på Leklandet .Oj vad kul vi hade trots en del blessyrer.Att få natta den lilla och bli väckt av orden "Sovit gott Mommo? ,det är lycka det.

Den lilla fick låna mormors Ipad ibland och då blev det en del foton som dök upp lite senare....

Babsan

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

När tillvaron lunkar på i november så kan en fotbollsmatch bli en stor glädje. Det ger inte bara glädje utan också ståpäls och hjärtfladder. Minst sagt!

Men veckans bästa är också en hockeymatch i söndags. Han som gjorde första målet i matchen och sitt första mål i höst är min kompis H i lag nollettor.

Om fotbollsmatchen blir veckans största glädje vet vi inte än. När detta mail går iväg är det fortfarande hjärtfladder och så spännande!

Turtlan

Dagens fönster ...

.... finns nära hästhagen, den som harry inte ens vågar titta på, efter det hemska mötet med elstängslet igår.

Tröst ....

Idag kom harry på tok för nära häststängslet och vilket eländes elände detta blev!
Han skrek i högan sky och klamrade sig fast nära matte, ändå är jag övertygad om att han trodde att det var jag som utsatte honom för detta!

Nu ligger han nära-nära-nära sigge nilsson i soffan.
Lite trygghet och värme känns nog bra.

Det finns kunder ....

... som skickar namnsdagskort som är så innerliga, så där så man nästan får öppna alla fönster, sååå mycket sprider sig hjärtevärmen!

Tack du underbara, rara, omtänksamma Solbritt i Ystad, kund från Ica-supermarket-tiden!

Glöm nu inte .....!

I morgon är det dragning i uppmuntringslotteriet, ja, om jag inte ligger däckad efter tandutdragningen på morgonen, vill säga.

Alla bidrag är välkomna och priserna är ett vackert kort av Lars Lerin (tack Turtlan!),

... de vackra halsbanden från Maggan i Huddinge ... (tack snälla!) och ett vackert akvarellkort målat av Eva på Frösön - ett dubbelt julkort med kuvert -! 

Just det.

Och följande ligger just nu i byttan och skvalpar:

Eva på Frösön

Lena i Malmö

Ann i Göteborg

Ulrika i Västmanland

Anne i Mantorp

Eva i Tyresö

Och så jag själv (som drömmer om halsbandet ,-)

Dagens fönster ...

... finns i landet Halland, där mörkret ännu ligger som vante över oss, fast klockan snart är åtta på morgonen.

Det bästa för Lena i Malmö ...

Det bästa i helgen var att mellan-tösen kom hem på blixtvisit från London!
Såå mysigt att ha båda töserna hemma, bara storebror som fattades.

Och i går behövde jag inte ha nån söndags-oro, jag är ledig måndag - onsdag!
Tre dagar utan nåt mer än ett besök hos kiropraktorn inplanerat - härligt!


Hälsningar Lena i Gävle.

En ny granne har flyttat in ...

Det finns faktiskt inte ord för hur roligt jag tycker att det är, detta att vi nu får djur i hagarna här omkring! Åtta hästar lär ska flytta hit till Stensjö, travhästar allesammans, och för någon timme sedan såg jag den allra första på plats!

Ååå, så orolig den var .., sprang hit och dit i hagen och skuttade omkring och kände sig väl bortkommen?

Alldeles nyss tog jag på mig kappan och gick ner .., förbi Eckes hus och över lilla, lilla bron och hästen spejade och kom fram till stängslet och jag sa hej på dig du lilla vän, välkommen hit till Stensjö och hoppas nu att du ska trivas!

Liiiite, liiiite nosade hon på min högra hand .., så där så jag kände den där ljumma värmen mot min hud.

Och så stod jag där en stund och tittade på den fina hästen (jag gissar att det är ett sto, men jag vet inte ännu ...) och när jag gick därifrån .., då lunkade hon liksom efter lite .., och när jag sen vinkade lite från vår uppfart, så hörde jag henne gnägga och så tittade hon hitåt!

Åååå, sicken lycka! 

Här och nu ....

Ny vecka.
Ny giv.

I flera nätter har jag haft mardrömmar och alltid befinner jag mig hemma i Malå, men dit förflyttar jag såväl Hemköp som affären i Ystad och det är så krumelurigt och galet, så det är inte sant!

Då är det skönt att vakna och inse att livet är sig likt.
Man tar harry med sig på promenad .., tittar lite på Eckes trädgårdsland .., tittar bort mot lagården till och tänker att snart kommer nog dom åtta travhästarna som ska bo i stallbyggnaden, den som inte riktigt syns på bilden.

Den tidigare så släta grusvägen, den är nu mer som harvad och där ska det köras med häst och sulky och vi kan inte längre gena förbi ödehuset (det som Rexxie en gång sade sig vilja bo i .., det var innan han såg interiörbilden av ett nästan nedrasat tak ...) , utan nu får vi gå runt och in i en annan hage.

Harry vet precis vägen!
Alltså följer jag honom ..., där brukar han och husse gå på dagarna och harry är överlycklig .., skuttar och hoppar över berghällarna och jag håller i mig i trädgrenar för att inte dråsa i backen .., det är halt av sommarens all hästskit som ligger överallt ., och himlen är grå och luften ljummen och där framme är havet, men dit går vi inte.

Inte idag.

 
Sen blir det frukost - starkt Zoegakaffe och brödet från Solhaga bageri -.
Det brödet är så överjordiskt gott, så det är inte sant.
Inget pålägg behövs, förstås.
Bara smör eller Bregott.

Klockan tre är det dags att arbeta och sen blir det helkväll på Halmstadtravet, tillsammans med arbetskamrater och chefsskap.

En annorlunda avslutning på en måndag, men spännande.

Dagens fönster ...

Första Fönsterfångerskan, den Flitiga Ulrika .., tog fram håven!

Tre timmar tog det ...




Filmen: Plötsligt i Ullared. Klockan är halv tio en söndagmorgon i november.
Vi hade väl inbillat oss att då är det relativt tomt i butiken, men precis den tanken hade nog alla andra också haft. När vi svängde av E6:an mot Ullared, redan då såg jag i backspegeln ett femtontal bilar på led bakom mig (och nej, jag körde inte sakta ..) och väl framme, var det tusentals och åter tusentals bilar parkerade!  Rasslet av kundvagnarna fick mig att tänka på gnuer på savannen,  ni vet, gnuer på flykt!

Och så en dag hittar jag detta på Facebook och tycker att det är en himla finurlig idé och jag frågar pv om han inte vill vara med på det hela och det vill han.
Tio saker per paket ska det vara och det som är knepigast att hitta till vettigt pris, är en sån enkel sak som pennvässare och kritor.

Då bestämmer vi oss för att köra de fem milen till Gekås i Ullared.

För den som arbetar i butik, måste detta - det stora varuhuset - vara sjunde graden i helvetet.
Pv däremot .., han tycker inte alls att det är så hemskt, han skulle nog gladeligen spankulera omkring och titta och känna i flera timmar. Tror jag.

Men en fin kofta för 159:- hittar jag.

Nåväl, det går ganska fort ändå och där är inga köer till kassorna och pennvässare hittar vi till priset av knappt tre kronor ( i Halmstad fanns exemplar för det tredubbla!) och själv ramlar jag över en stickad kofta och så blir det lite annat också.

Sen  hemåt, ja, jag ska ju arbeta i eftermiddag.

Det är en sagolikt vacker novemberdag .., höstsådden är redan uppe och åkrarna är ljust gröna!
Halvvägs hemma passerar vi en parkerad bil med hästsläp och där står några ungdomar och lägger en svart sopsäck över en påkörd och död hund .., ååå, någon blir nog ledsen idag! ..., och vi ser en överkörd hare och i närheten av Köinge ser jag en rovfågel sitta på en stolpe.

Vi pratar om att dricka kaffe när vi kommer hem,

"Å, kör till Slöinge när vi ändå är nästan-där ...!" ber jag och pv anar vad som lockar.

Jominsann.

Så här ser det ut.
Himlen är blå, gräset är grönt .., ja, vi säger att det är som i mars, april!

Och doften när dörren öppnas .., och musiken som singlar i luften .., å, det är som att komma till paradiset .., till himlen ..., och vilken kontrast till alla kundvagnar och all trängsel i det stora varuhuset!

Nu ska vi fördela alla inköpa grejer .., sexton tuber tandkräm, tandborstar, suddgummin, pennor, ja, allt vad det nu är! Och sen arbete i fem timmar, det blir nog bra.