Medan det brinner i kaminen och just när vi har fått en juniorvärldsmästarinna i skidåkning (sprint), ringer jag till min storasyster, hon som aldrig missar en sändning som har med skidor att göra.
"Ja, det där blev ju bra ...!" säger jag först av allt.
Precis på pricken förstår hon vad jag menar.
Sen böljar pratet fram och tillbaka.
Vi avverkar viktigheter så där som ..., älsklingsgodis (till exempel cocosprickar eller Ahlgrens bilar - bäst till biobesöket - och jag kommer ihåg Nickel och Zig Zag ..hon tycker om jungfrubröst/geléhallon ...) ., och vi avhandlar glutenfritt mjöl till pajdeg .., bokcirklar .., snöskottning .., hundar .., mörkrädsla eller inte (inte) ..., Kinshasa Symphony ..., Bluebird .., Philomenia .., Arvidsjaur .., quiz i Lund .., pappa (att han tyckte om Center choklad och pariservåfflor, såna med grädde mellan .., och mazariner ., och vi säger unisont hur snäll pappa var och hur omtänksam ..., vi kommer ihåg dom där små prydnadskrukorna som såg ut som åsnor med en korg baktill och där, i korgen, fanns små pyttetulpaner, såna fick vi systrar till jul .., bara så där för att han var så snäll ...) och vi pratar också om olydiga hundar (nån har bitit sönder en grön yllefilt, den med älgar på och det var inte Harry) ..., ja, det blev ett ovanligt långt samtal.
Efteråt tänker jag på hur oändligt mycket jag tycker om min syster.
Så fint så bara på en vardag. Själv har jag alltid önskat mig en syster, det verkade så kul med systerskap. Nu njuter jag av att se mina två döttrar ha en samhörighet som jag förstår är speciell!!! Kram Å
SvaraRaderaTänk jag har också en syster. Det är jag mycket glad för. Härligt!
SvaraRaderaJa, hur tomt skulle det inte kännas utan systrar. Så skönt att tala med människor som känner mig utan och innan.Och som accepterar mig precis som jag är. :-)
SvaraRadera