 |
| På väg till Slöinge. |
Dessa lediga dagar som blir till små lysande stjärnor i ens liv!
Guldstjärnor!
Glädjestunder!
Tar bilen och kör till Slöinge och hämtar upp det platta, lilla paketet från England.
Dvd-filmen "Kinshasa Symphony", just det.
Pratar ganska länge med butiksägaren, en kvinna i 50-årsåldern kanske .., mest pratar vi om detta med att lämna ut paket och kunder som tycker att det är helt okej att komma utan vare sig legitimation, avi eller sms-nummer.
Hur många säger inte ..."legitimation, men du känner väl mig ..?" och hur många tycker inte att det är är fullkomligt självklart att han/hon ska få hämta ut sin äkta hälfts paket, utan att ha med sig dennes legitimation?
Att jag kanske har beställt nånting som jag absolut inte vill att min man/fru/sambo ska veta om, kanske en överraskning .., kanske ett rekommenderat brev från en jurist som jag kontaktat i något ärende ...?, så kan det vara, men det tänker få på.
Och att en fotostatkopia på ett körkort eller ett pass skulle vara giltigt som id-handling .., nej, så är det inte!
Om detta pratar vi en stund.
På väg hem passerar jag stensättningen just innan (eller efter) Vastad.
Jag har sett dem otaliga gånger när jag varit på väg till bageriet, men har aldrig stannat till - inte förrän idag -.
I Ugglarp svänger jag höger ner mot havet och parkerar inte långt från stranden.
Solen skiner!
Ute bland vågorna ser jag sjöfåglar och harry har fullt sjå med att undersöka alla nya dofter.
Det kraaaaaasssar under skorna när jag går mot vattnet!
Hemma igen.
Curling på tv .., solen i moln.
Nu tappa jag andan igen. Vilken underbar bild med alla snäckor på stranden och havsvågorna därbakom. Jag känner hur det blir salt på läpparna och havsluften som slinker ner i lungorna. Makalöst underbart måste det vara. Nu funderar jag allvarligt på att resa till landet Halland.
SvaraRaderaAnne i Mantorp
Anne i Mantorp: å, vi har mycket att göra och titta på när du kommer .., vi kan åka till Solhaga bageriet och ta en fikastund i deras trädgård ., sen åker vi till Ugglarp och promenerar på stranden ..., och så har vi ju havet här och ljunghedarna!
SvaraRaderaDu vet att du alltid är välkommen!
Jag slickar mig också om munnen när jag ser snäckorna!!!!
SvaraRaderaVet du vad doktorn sa. Han sa att det ser bra ut med benet och knät. just nu ska jag skaffa styrsel med ett hjälpmedel med skenor som träs utanpå benet.
Korsbandet skulle inte göra det så mycket bättre. Snarare det inre ledbandet! Men det är mycket komplicerat. Vi skulle ses om ca 7 veckor igen och när jag ska gå i kuperad terräng ska jag använda hjälpmedelsstruten att dra på knät som en strumpa. Jag ska till Sös och prova ut exakt rätt storlek.
Maja blev jätteglad att få låna filmen Kinshasa . Hon behöver feel good.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaMen aldrig sett nåt liknande med alla dessa snäckor,såååå gudomligt vackert/Babsan
SvaraRaderaNågon gång vill jag också gå på den där stranden med alla snäckor. Helt fantastiskt.
SvaraRaderaBabsan och Tankevågor: när ni har vägarna förbi, då tutar ni bara, så sätter jag på hurran! Sen blir det middag och så kan vi gå ner till stranden! Ni är alltid välkomna!
SvaraRaderaEva: så bra att det går framåt med ditt knä! Det tar tid sånt där och blir kunnige alltid bra heller; knän, ja, leder öht tycks vara ett knepigt kapitel ....
SvaraRaderaEva i Tyresö: det ska stå att det kanske inte alltid blir så bra ..., jag skriver på mobilen.
SvaraRaderaDet där med legitimation är rätt märkligt att folk tar så lätt på.
SvaraRaderaI min bransch har vi ett liknande problem. Nämligen de där som ringer och säger att N.N. ska åka dit och dit, och jag vill åka exakt som hen.
Eller ... "Vilket hotell bor N.N. på. Jag behöver ha kontakt". Och det spelar ingen roll om det är en kollega som vill ha tag på en kollega. För vi vet ju inte om de i verkligheten är kolleger.
Sådant får vi inte berätta, vilket gör att många blir förvånade, eller till och med sura, för att vi nekar.
Bert: och det som är knepigt är att många av kunderna säger "men du känner ju mig Elisabet ...?"
SvaraRaderaJa, jag känner dom som kunder, men har kanske inte den blekaste aning om vad dom heter?
Det finns dom som säger "du kan få prata med min dotter i tfn ...?" om paketet är till henne.
Men människor som jag inte känner, skulle ju lätt kunna lura mig hur mycket som helst och säga att "hej, jag är dotter/son till x ...".
Det är inte alls ovanligt med lurendrejerier när det gäller post ..., det tål att tänka på.
Och jag kan förstå att det är knepigt för er också.