måndag 24 mars 2014

Nån slags rehab ....


På eftermiddagen ringer Lena, min före detta arbetskamrat som numera kan titulera sig friherrinna.
Det blir en liten stunds prat och sen bestämmer vi oss för att i stället ta en kopp kaffe hemma hos henne, i Steninge.
Dit moppar jag. 
Under sadeln ligger en påse med pv:s nybakade bullar.

Och så sitter vi där ute mot garageväggen, i lä för vinden och med solen mot våra kinder. 
Hela tiden hör vi lärkan och ser skatorna kämpa med bobygget.


Om man är sjukskriven känner man ett slags ansvar att man (ja, jag kommer att fortsätta att skriva "man" tills jag dör, för mig är det ett neutralt ord, inget särskilt karlaaktigt), jo, att man liksom inte får ha det för trevligt.
Helst borde man ligga på soffan och ha ont och kanske gråta lite och äta piller.
Men utan det tunga jobbet i mejeriet eller detta att inte stå i kassan i flera timmar, ja, då är livet så oerhört mycket enklare.

Tänk, bara  t ä n k ..., om det blir så här med den nya knäleden!
Tänk .., om man kan bli nästan smärtfri, hur annorlunda blir inte livet då!?


Mot husväggen ...

Det blir en kort kaffepaus och Lena säger att jag måste smaka dom goda nötkakorna som hon har bakat - receptet är från 1800 - talet - och kakorna är härligt seeeega och goda.

Och jag får veta att nu är det slut med tvärs-över-vägen-grannen Stigs kossor, dom som jag ser var gång jag åker till eller ifrån jobbet, ja, under en stor del av året. Hädanefter blir det kvigor för hans del, men först ska han fixa sitt knä eller om det var höften.






Vid husväggen ser jag hur fint kaffedamen har gjort i en stor kokgryta.
Ulliga videkissar, trollhassel och påskliljor ...


Och en aningen kaxig lite tupp.



5 kommentarer:

  1. En får hoppas, på det att bli nästan smärtfri. Tänk!

    SvaraRadera
  2. Kattis: ja, tänk! Och tänk om alla kunde få bli det!

    SvaraRadera
  3. Det vore alldeles, alldeles underbart! (Måtte man bara då också, fortsätta att kunna se och njuta av, det där stora i det lilla.)

    SvaraRadera
  4. Så härligt vårigt att sitta ute och fika med vitsippor på bordet! De blommar för fullt här också... och jag gick tillbaka ett år i min blogg för att se hur det såg ut då. Jo, då var här fullt med snö i skogen och jag fotograferade isformationer i ett vattenfall... annat är det i år!

    SvaraRadera
  5. Nej det där med en, det tycker jag inte låter nåt vidare. Man skulle kanske säga kvinna ett tag :)

    SvaraRadera