Helt ärligt tror jag ju att så gott som alla människor har någon form av bokstavskombination - om det nu alls behöver kallas så -, men nånting har vi som kanske inte alla andra dras med?
Själv har jag mängder med konstigheter, men en sak som jag verkligen upplever själv som ett ..., ja, nästan som ett inre måste, det är det här att jag tar tid på det mesta.
"Å, Gud .., vad du räknar kassorna fort!" säger Johanna P leende och jo, det vet jag, med fingrarna går det undan.
Och när jag ska göra brödvagnen klar på kvällen (då befinner man sig i frysrummet och har en hög vagn med plåtar på rad och så lägger man dit allt som ska gräddas morgonen därpå ..., det blir kanske tio, tolv plåtar med olika brödsorter), ja, då vet jag .., att om man är riktigt snabb, hinner man fylla tre plåtar innan fläkten går igång igen och lyset släcks.
Ni kan tro att det jobbas på friskt där inne!
Och om jag står i kassan och ska fylla på cigaretter i stället just ovanför kassabandet, ja, då vet jag att om en kund betalar med kort och är normalt snabb, då hinner jag fylla på åtta cigarettaskar ..., är kunden aningen mer långsam, hinner jag få in hela limpan - tio askar -! Halleluuuuja!
Kvt-rundan = Kvarntorpsrundan. Ankaret = affären där jag arbetar. |
Den ärade pensionatsvärden, han är tvärtom ganska långsam i det han gör, förutom när det gäller cykling och skidåkning (och nu lägger jag ingen negativ värdering i ordet långsam).
Det tar evigheter när han diskar (men det blir å andra sidan väldigt rent ,-), ååå, så han gnuggar varje tallrik och själv blir jag emellanåt lätt stressad när jag tittar på ..., han KNÄSKURAR golven, gnider och har sig så där så jag nästan är övertygad om att en duglig kirurg skulle kunna utföra hjärtoperationer på köksgolvet, utan risk för baciller!
Varje dag när pv ringer hem - eller när han kommer hem om kvällarna -, meddelar han sin cykeltid, från Sturegymnasiet och till Stensjö.
"Men du, idag gick det bra, 47:25!" säger han till exempel.
Han låter alldeles omåttligt lyrisk!
"Ojdå ...", svarar hans sambo.
Och han är - trots den ringa snabbheten i diskhon - väldigt tidsfixerad, i alla fall när det gäller cykling och skidåkning och jag vet att han - i sin dator - för in tider för respektive idrott.
I många, många år har det fyllts i tider hit och dit.
Igår bad jag att han skulle skriva ut en sådan sida och det gjorde han.
Så här ser den ut (bilden ovanför).
Att man inte bryr sig i ordningen i garaget, det är en sak .. , men se här, här råder minsann Ordning & Reda! Det är nästan så att jag är väldigt imponerad.
Titta bara, han kom på plats 6764 i Vasaloppet, det tycker jag är jättebra gjort!
Och som ni ser får Harry massor med motion!
Och nu till den där rubriken .., vad har ni för egenheter?
Berätta! Berätta! Dela med er!
Ja, om ni vill, alltså.
Jag har väldigt bra ordning på mina vinylskivor, hade bra ordning på CD också men det rasade för cirka 4 år sedan.
SvaraRaderaPV
Jag tänker inte lämna ut några egenheter som du kan använda mot mig. :-)
SvaraRaderaVilket förmodligen kan tolkas till att jag inte har några.
Det är ju det här med den väldigt dominanta husmorsgenenen som tar sig lite olika uttryck
SvaraRadera- älskar att fylla skafferi och frys och syltar, safta, plockar och torkar både det ena och andra.
- kan inte låta bli att köpa vita linnedukar eller broderade dukar (finns nog 40 vita dukar i mina gömmor)
- finner STORT nöje i att mangla/stryka kökshanddukar och stapla i färgsorterade högar som ligger fint i det gamla skåpet i köket (jamen du vet - man kan ju faktiskt behöva 56 stycken någon gång ;-))
Bilder kommer i din inkorg.
Anna-Lena
Jag måste alltid ta varor som står näst längst fram. Låtsas att jag kollar datum men jag gör det även med typ tröjor och plastbyttor :)
SvaraRaderaDet där med egenheter är ju egentligen positivt, för det skulle ju vara så urbota trist om vi alla var lika. Men när jag tänker på andras egenheter, så är de mycket lättare att se än de som jag har.
SvaraRaderaJag vet inte heller skillnaden mellan egenhet eller vana/ovana, den kanske bara är filosofisk.
Hur som helst; En av mina egenheter är att jag älskar pennor. Alla sorters pennor, blyerts, kulspetspennor, pennor med flytande bläck, reservoarpennor, tuschpennor, kalligrafipennor, färgpennor MEN det finns ett undantag och det är stiftpennor. Jag kan bara inte med dem. Jag tror att det beror på att jag trycker ganska hårt när jag skriver och då bryts stiftet av och skriften avbryts – ytterst irriterande!!!
Jag har många pennor, men det hindrar mig inte från att köpa nya. Det finns ju alltid någon variant, som jag inte har.
En, som jag är väldigt rädd om är min Scheaffer reservoarpenna, som jag fick renoverad av en kille i Malmö, som t.o.m. har ett eget etui!
http://tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/2013/03/scheaffer-triumph-hemma-igen.html