Om man håller kameran högt, syns inte dubbelhakorna. Det är bra. |
Det allra sista arbetspasset på flera, flera månader, går av stapeln idag.
Fem timmar. Tre till åtta.
Två nya töser ska läras upp; den ena har arbetat inom samma kedja och känner igen dom flesta plu-numren, den andra har arbetat med blommor hos Ica och det är henne jag får ta hand om ett par timmar.
Hon är duktig, men inte bara duktig .. hon är rar och fin, mjuk och go och kommer att bli omtyckt av kunderna!
"Men det är ju det här med spelet och posten .., ååå, det känns oroligt!" säger hon.
Gissa, om jag förstår hennes känslor!
Under flera timmar har jag nästan inte ont alls och funderar på om den där sjukskrivningen egentligen är så nödvändig.
När klockan är sju kan jag knappt gå, så ont har jag .., och funderingarna har jag lagt åt sidan.
Kunderna vet vad som väntar och är sååå genomsnälla och önskar lycka till.
"Nu mina vänner har vi två nya töser i kassan, nu får ni lova att vara riktigt snälla mot dem!" säger jag och presenterar nykomlingarna för kunderna och vice versa.
Lennart ... |
"Det här är Lennart, han kan prata lite ryska ..., t.ex. kan han säga att det blåser varma vindar där han sitter på balkongen" och då säger en annan kund, en kvinna i 40-årsåldern, att hon kan en enda mening på finska och det är nånting om att hon har dålig hud och då blir det en hel del skratt.
Tio minuter i åtta, då ska vi strax stänga, tar jag fram min mobil och tar en bild av Felicia och mig själv. Två kvällar per vecka arbetar vi tillsammans och hon - som läser till lärare -, är så underbart rar och fin, precis som dom andra töserna.
Det känns vemodigt att lämna affären.
Jag har aldrig arbetat på ett ställe där jag har trivts så bra .., där jag känner mig hemma och uppskattad och där man får vara sig själv och med så otroligt fina arbetskamrater och chefer!
Och nu är det kväller och jag ska bara dra djupa andetag och tänka att allt kommer att bli bra.
Tiden rusar - snart är du tillbaka där!
SvaraRaderaHär är det vinter fortfarande och strålande sol. Har varit till frissan och biblioteket. Ja, det var vad jag hade på agendan den här veckan ...
/Kram
Solveig
Långt borta och nära
"Långt dännabort och hänna breve"
Långt borta och nära: ja, tiden rusar verkligen iväg med våldsam hastighet! Frissan borde jag också besöka, men jag vill hålla igen lite.., det blir knapert med pengar under en lång tid framöver, jag fixar till det med saxen ,-)
SvaraRaderaLycka till nu!
SvaraRaderaJobbsituationen är samma för mig, jag trivs så bra :)
Det KOMMER att bli bra!
SvaraRadera