söndag 13 april 2014

Det där med pärmarna ...


Vi är tre kvinnor som delar sal från måndagkväll till fredag förmiddag.
Det är I som är 81 år och som egentligen kommer från Borås.
Precis som jag själv, har hon nu fått ny knäled, i sitt andra ben.
Hon är liten, ganska nätt .., gladlynt .., har i hela sitt liv arbetat med böcker.
Läser jämt och ständigt.
I är gift med en nio år äldre man - han är alltså nittio fyllda -, men ser ut att vara tjugo år yngre.
Han går med spänstiga steg och har en sån här härlig slips, ni vet, som i amerikanska filmer, med som ett metallspänne längst upp.
I femtiofyra år har dom varit gifta. Inga gemensamma barn.

I sängen närmast mig ligger L, som är född på Jylland.
Sextiosju år.
Konstnärlig.
Har haft egen butik och pratar ofta om sina barn.
Nästan hela tiden ringer någon av dem.
"Puss och kram! Jag älskar dig också!" säger hon till avslutning.
L vill på inga villkors vis åka hem på fredag, hon känner sig "inte mogen".
På nätterna ringer hon nattpersonalen och ber om hjälp.
Det gör jag med.
Jag får gula öronproppar av vänlig sjuksköterska.

På torsdagen, när vi är lite piggare, pratar vi om våra intressen.
L säger att hon älskar att påta i trädgården .., hon syr och hon har så många konstnärliga sysselsättningar.

"Du då I ....?" frågar jag.

Svaret dröjer en stund.

"Ja, jag är inte så värst konstnärlig, faktiskt inte alls .. men jag tycker hemskt mycket om att klä om pärmar, det gör jag .., det blir så fint, så fint", säger I.

Jag tycker så mycket om henne.

1 kommentar:

  1. Omklädda pärmar, det är alls inte dumt! :) Särskilt i fina tyger...

    SvaraRadera