Det är kanske 400 meter ner till havet, men oj, så långt det känns när man tar kryckorna och ger sig iväg! Flera micropauser blir det .., och sista biten går jag barfota i gräset.
Ännu syns ingen Trift.
Inga ormar heller, för den delen.
Parkeringen, som vintertid är helt tom, är nu nästan fullbelagd.
Många sitter på klipphällar och har med sig fikakorg .., andra ligger på stranden .., eller sitter i solstolar .., där är större och mindre sällskap och inte långt från oss sitter en kvinna i 30-årsåldern och hennes lille pojke, som kanske är två?
Bäst det är råkar lillkillen sprätta iväg sand som hamnar i pastasalladen, den med "extra mycket ost" och sedan börjar en evighetslång harang där pojken får veta att han nu har fördärvat precis allting .., "vi som skulle haaaaa så myyyysigt, titta nu vad du har gjort ..., nu får vi sand i maten, okej ..?" säger mamman om och om och om igen.
Pojken gråter.
"Du MÅSTE lära dig att lyssna på pappa och mamma, usch, vad du har fördärvat den här dagen Filip!" fortsätter mamman.
Jag sitter i den rosa solstolen och tittar ut över havet och tänker att kanske var jag själv just så där ..., kanske minns man helt enkelt inte .., men att världen går under för lite sand i pastasalladen, har jag svårt att förstå.
En mormor och ett banrbarn kommer springande och tar sig ett dopp .., sen kommer mamman också; hon är vidjeslank och kastar sig framåt i vattnet som är iskallt.
Jo, jag vet.
Jag har känt med tårna och pv har tagit ett rekordtidigt topp ...., jag hade kunnat ge mycket för att få göra honom sällskap!
Men här sitter jag och sprätter med tårna i sanden.
(Nu Monet, nu kom den första tåbilden!)
Det är varmt och ljuvligt skönt och min limegröna linneklänning är fullkomligt översållad med rapsbaggar!
Tungt blir det på hemvägen, många pausar, men hem kommer jag och nu har solen tackat för sig och pv tittar på Sagan om Ringen - han tycks omåttligt uppslukad -, och på köksbordet står en liten vas med de allra vackraste vitsippor.
Livet känns bra.
Tycker du är så duktig som tar dig ut och rör på dig. Bra kämpat! Vitsippor är helt underbart och vet du att nyss var jag över till Grinda för att titta på nyfödda lamm och där har Gullvivorna börjat blomma. Det är sådant som gör mig alldeles kvillrigt lycklig. :-)
SvaraRaderaLåter som en underbar dag, härligt att du kan vara ute och gå så pass mycket <3
SvaraRaderaUnderbara bilder!
Lite ont i hjärtat gör den när jag läser om mamman och pojken med sanden, det var ju knappast meningen att förstöra maten :(
Ibland på jobbet kan jag oxå tänka både det ena och det andra.
Överlag tycker jag att föräldrarna curlar barnen för mycket och låter de bestämma allt, och så finns det de som är så taskiga -"KOM NU ANNARS LÄMNNAR JAG DIG HÄR!" och barnet gråter förvivlat... det har man fått höra allt för många ggr.
Eller, "passa dig annars blir tanten (jag alltså) arg på dig!"
Kan faktiskt säga att så har jag aldrig sagt till mina barn.
Låter som en underbar dag, härligt att du kan vara ute och gå så pass mycket <3
SvaraRaderaUnderbara bilder!
Lite ont i hjärtat gör den när jag läser om mamman och pojken med sanden, det var ju knappast meningen att förstöra maten :(
Ibland på jobbet kan jag oxå tänka både det ena och det andra.
Överlag tycker jag att föräldrarna curlar barnen för mycket och låter de bestämma allt, och så finns det de som är så taskiga -"KOM NU ANNARS LÄMNNAR JAG DIG HÄR!" och barnet gråter förvivlat... det har man fått höra allt för många ggr.
Eller, "passa dig annars blir tanten (jag alltså) arg på dig!"
Kan faktiskt säga att så har jag aldrig sagt till mina barn.
Nä fy vad elakt att skuldbelägga sonen så där. Fy faen!!
SvaraRaderaNja, Elisabet, tycker nog att jag sett en och annan bar fot redan innan det här inlägget. Framför kaminen t.e.x. Det finns de som tar selfie-variantertill oanade höjder:-)
SvaraRaderaHälsa pv att B är mycket impad av vårbadet!
Det är väl bara att peta undan sanden så gott det går!
SvaraRaderaÅåååhhh, vad trist, med lillpojken där... Ibland, ganska ofta numera, undrar jag om folk skaffar sig barn tänkta som accessoarer?
SvaraRaderaHärligt, dock, med strandbesök! :)
Ååååhhh, vad trist, med lillpojken där... Ibland, ganska ofta numera, undrar jag om folk skaffar sig barn tänkta som accessoarer?
SvaraRaderaHärligt, dock, med strandbesök! :)
Tankevågor: och att Grinda har en alldeles särskild plats i mitt hjärta, ååå, så är det verkligen!
SvaraRaderaJessica och Ulrika: precis! Man märker det så ofta i affären!
Och hur många som hotar med polisen; jag som varit gift med en sån och har en son som är polis ..., tycker att det är så trist.
Rexxie: just vad jag tänkte!
Monet: det kommer nog flera ,-)
Kattis: ja, just det ..., jag fick känslan att det var en kuliss hon hade satt upp där på stranden och så rasade allt.
Tankevågor: och att Grinda har en alldeles särskild plats i mitt hjärta, ååå, så är det verkligen!
SvaraRaderaJessica och Ulrika: precis! Man märker det så ofta i affären!
Och hur många som hotar med polisen; jag som varit gift med en sån och har en son som är polis ..., tycker att det är så trist.
Rexxie: just vad jag tänkte!
Monet: det kommer nog flera ,-)
Kattis: ja, just det ..., jag fick känslan att det var en kuliss hon hade satt upp där på stranden och så rasade allt.