Tar bilen för en tripp - först till Särdals kvarn - och sedan till affären.
Småpratar med Peter i charken och där kommer Anne-Marie vars knä minsann också har tjorvat, men än så länge klarar hon sig från skalpellen .., och det småpratas med kunder och alltsammans känns bra.
Utanför affären möter jag en kvinna och hennes man och kvinnan kommenterar min krycka och frågar vad som har hänt och jag berättar .., på papegojvis - om den nya knäleden.
Då händer det som nästan alltid händer: då får man nämligen veta att människan ifråga har en bekant som också har genomgått samma operation och tänk, det var inte långt ifrån att hon eller han stod upp från operationsbordet och började arbeta dag 2 .., möjligen dag 3 .., och "går du med en krycka ännu ..., ja, men det var då konstigt!"
Jaha, men så trevligt då, säger man.
Fast man tänker andra saker.
Väl hemkommen kontaktar man Försäkringskassan och får då veta att det är den personliga handläggaren som ska kontaktas, men hon är på möte och återkommer inte förrän efter lunch.
Vid tvåtiden ringer min personliga handläggare.
Det är en kvinna som heter Anna och bor i Varberg och hon är vänligheten personifierad och rätar ut prick vartenda frågetecken (allt är den unga halmstadläkarens fel, hon som glömde att klicka iväg det elektroniska dokumentet, men det är ju mänskligt att glömma, så ...) och jag får veta att nej, jag behöver inte fylla i vecka för vecka (som vid arbetslöshet), utan det hela ska nu rulla på fram till den elfte juli och om det är några problem är det bara att jag hör av mig.
Hon frågar också om mitt arbete och verkar t r o mig när jag berättar hur det är på jobbet och vad man klarar av eller inte och på det hela taget känner jag mig b e k r ä f t a d och sedd.
I alla fall känner jag att hon lyssnar på mig.
Samtalet blir inte särskilt långvarigt ..."Elisabet, får jag fråga var du kommer ifrån ..., jaså, Malå, ja, min man är från Vilhelmina .., jaha, du tänkte det när du såg mitt efternamn .., du ska se att ni är släkt .. ,jahaaa, har du kusiner med samma efternamn!" och efteråt känner jag mig glad.
I alla fall lättad.
Nu vet jag exakt när nästa utbetalning kommer och att även den blir uschlig, men sedan ska det rulla på som vanligt, det vill säga, då blir det för en hel månad.
Och nu har regnet återvänt.
Men det är fina pelargoner i alla fall!
SvaraRaderaSjälv tog jag den här gången med mig en liten kvist av en laxfärgad märbackapelargon som funnits hos min mormor i många år och nu hos pappa, och en ännu mindre kvist av en ljusrosa mårbackapelargon som jag köpte hos Åbergs förra veckan bara för att kunna ta en stickling. Jag hoppas att de tar sig här.
annannan: ja, pelargoniorna är underbara - jag upphör aldrig att tycka om dem -!
SvaraRaderaMen ju äldre jag blir, desto friare blir jag i tyckandet .., jag är inte så noga längre .., blir glad åt nästan alla blommor, om dom inte är orangefärgade, vill säga.
Var det "Nilsson" hon tog det på?
SvaraRaderaEller var det du som kände igen hennes mans efternamn?
:)
Halta på du, så länge du behöver. Själv går jag med en stor sjal om halsen, jag har haft så djävulusiskt ont i en spänd muskel i halsen, och massören lyckades pricka in och knipa till så att den lossnade. Så länge jag är ombyltad kommer jag ihåg att slappna aaaaaav.... och så är värmen bra. Här är svinkallt och regnigt och otäckt idag.
Inte tusan går jag ut och planterar om mina pelargoner förrän det tinat upp.
Oj, så fint och grönt och somrigt där. Här var det vitt (av snö) på backen i morse. I Sälen 3 dm! Såg du i Sverige idag från Sälen.
SvaraRaderaBra att du fått en så bra handläggare - trevligt. . - och att ni är släkt - ja, på långt håll ..haha. KRAAAM underbara du
skriver
Bloggblad: nej, vi är säkerligen inte släkt, men hennes efternamn är detsamma som mina kusiners .., deras pappa Joakim hette så. Men bra att hon var trevlig!
SvaraRaderalifeblog: ja, det är otroligt grönt och fint! Regn i morse, solsken på förmiddan, regn igen .., och nu uppehåll, men mulet.