söndag 4 maj 2014

Kanske är det så ...?


Dom senaste veckorna har jag varit så gräsligt trött.
Ibland har jag lagt mig på sängen i sal 1 och sovit en timme eller två, till och med tre, fast det bara varit eftermiddag.

Idag däremot, har jag klarat hela dagen!
Ja, nästan hela.

Först hade kören Västanvind konsert i ett äldreboende inne i centrala Halmstad och det var så roligt att se så många människor och mycket glädje var det också och pv stod där med sina läsglasögon och sjöng med inlevelse och jag tänkte att jag tycker så mycket om honom.

Längst till vänster i kören, eller näst längst till vänster, står en mörkhårig kvinna i 40-årsåldern.
Hela tiden när hon sjunger så ler hon med hela ansiktet, ja, hon är som en mental doppvärmare; som ett element!

Lagom till kaffet med finska pinnen, gick jag fram till henne och sa precis vad jag kände.
Tänk, om en sån människa hade arbetat inom vården! Vilken lycka för patienterna!


Efteråt åkte vi till Harplinge, inte långt från Haverdal, och tittade på släkten Göranssons nytillskott, nämligen småpojkarna Elliot och Alfred, två veckor gamla. 
Gossarnas pappa heter Roger och är född i England och därifrån hade nu farfar och farmor kommit för att hjälpa till och där satt vi i vardagsrummet och på bilden håller jag i lille Alfred och maken till stillsamma småttingar har jag väl aldrig skådat! 

Jag var arton år när jag fick mitt första barn, här är mamman och pappan långt mycket äldre, men oj, så mycket trygghet och naturlig självkänsla som seglar omkring och kanske är det därför att allt bara flyter på? 
Det var helt enkelt underbart att vara där! 


Och här sitter mamma Maria med lille Elliot och där är pv, pappa Roger (javisst, jag pratar bara engelska med dem! sa han leende, - vilken gåva - att bli tvåspråkig så där per automatik) och där är också Alice, deras Jack Russel. 


Sist av allt blev det ett besök på Göstas Café i Steninge, där vi åt middag. 
En äldre man - kund i affären och kommer alltid till min kassa - satt vid ett bord och jag gick fram och hälsade och det var så roligt att se honom! 

Och sen var jag pigg i det närmaste hela kvällen! 

Sonen ringde och pratade lääänge och det blev mycket skratt och jag sneglade på partiledardebatten och tänkte att jag är en sån som nästan alltid kan hålla med den som sist hade ordet; nästan alla har nåt vettigt säga. Mest förtroendeingivande - i mina ögon -, är Jonas Sjöstedt.

Ja, det blev en sån bra dag det här.

Det vartanken slog mig .., jag tror helt enkelt att jag har varit dödligt uttråkad på att gå hemma och inte kunna göra så värst mycket, ja, även om vädret varit så fint och jag blivit solbränd och allt .., ååå, vad jag saknar detta att träffa andra människor! 

Det är nog därför jag har varit så trött.
Jo, det är vad jag tror.

7 kommentarer:

  1. ...eller så har du vilat dig i form? ;)

    SvaraRadera
  2. Kattis: ja, kanske det ,-)
    Men är man van att träffa mycket människor, blir det enbarmligt trist att bara vara hemmavid ....

    SvaraRadera
  3. Det går åt energi att läka också. Så tror jag.

    Vilka fina små killar. Ser ut som om han ligger där och funderar där i famnen. Underbar bild.

    Mental doppvärmare. Vilken härlig beskrivning.

    Jag såg sista halvan av debatten. För min del.stör jag mig på att han Åkesson står på samma sida som rött och grönt. Som.om han hörde dit. Sen att det är en kvinna och sju män. Ja det är inte bra.

    Gokväller

    SvaraRadera
  4. Jodu, jag tror att du är en sådan som tankar energi i umgänge med andra människor. Vilket inte hindrar att man mellan varven blir totalt slut och måste sitta och glo rakt fram i sin ensamhet:-) Jag känner igen mig, må du tro!

    Visst är det härligt när man kommer på små nya pusselbitar till sig själv och sin tillvaro!

    SvaraRadera
  5. Turtlan och Cruella: det är väl både och, men jag känner verkligen hur mycket det betyder för mig att träffa andra människor.
    Det må vara hur vackert väder som helst, hur skönt att slippa ha ett schema .., allt det, men å, så andefattig tillvaron blir till sist!
    Om jag är frisk när det är dags för pension, ska jag bli volontär och besöka andra gamlingar ,-)

    SvaraRadera
  6. Tänk jag blev också bättre när jag kunde komma ut och träffa folk. Det ger alltid en massa energi tycker jag.
    Precis som Du !!

    SvaraRadera
  7. Eva i Tyresö: ja, är man van att ha människor omkring sig, då blir det ju förfärligt tomt och enahanda att bara prata med sig själv ..., ja, även om pv är hemma, så vill jag nog ha ännu mera input ,-)

    SvaraRadera