Elisabet

Mitt eget bästa ...

Ja, men det var nog gårdagens besök hos pv:s kusin Maria och hennes Roger ..., Rogers föräldrar som kommit från England och så nytillskotten: Alfred och Elliot.

Å, så gott det kändes att sitta där med en liten nyföding mot bröstet .., en som låg där helt lugnt och stilla och tycktes filosofera över detta nya med att inte vara i mammas mage längre.

Men det var också glädjen i att träffa Judith och Richard, pojkarnas farmor och farfar.

Dom är verkligen så där underbart rara, goa och fina som jag tycker att engelsmän ofta är.
Artiga, vänliga.

Nånting annat som gladde var inbjudningskortet till ett bröllop i slutet av juni.

Det var pv:s lillebror UIf som författat inbjudan som fick mig att le stort ...

"Nu är det så att jag friade till Ines. Tidigt på morgonen var det. Hon trodde att jag frågade om hon ville ha kaffe och svarade ja. Så här blir det bröllop den 28/6. Vigseln kommer att ske stilla och lugnt i bokskogen här hemma, men senare vid 17-tiden på eftermiddagen, blir det fest! 
På bröllop ska man överräcka presenter till de lyckliga två, men så skall det icke vara här!
Vi vill att du tar med dig något gott att äta, så gör vi ett knytkalas av det hela. Lite live music måste det ju bli. Senare på kvällen blir det dans. 
Vill man övernatta så kan man ställa en husvagn eller slå upp ett tält. Nästan som Roskildefestivalen för vuxna!! Låter det kul? Varmt välkomna. 
Klädsel? Ja tack, gärna."

Allt det var mitt bästa.