Elisabet

På kvällen ....

... tar vi en åt-andra-hållet-runda med harry och det är så ofattbart vackert ute och precis som min syster en gång sa ..."men, det är ju hundratals olika gröna nyanser om våren!"  och ormbunkarna är som pricken över i ..., tänk, om man skulle få order av någon att göra så fint i skogen, aldrig hade man väl lyckats få det sååå vackert?!

Elsa skymtar bara som en vit skugga ...

Sen svänger vi in på Svanvägen och där, i ett rött Emil-i-Lönnebergahus bor Elsa och Alice, en dalmatiner och en labrador som är harrys bästa kompisar .., och glädjen vet liksom inga gränser när dom upptäcker den där mörke kavaljeren .., och så dyker husse och matte upp och säger "men kom in och ta ett glas vin med oss!" och harry hoppar lätt som en plätt över grinden och så blir det full syra i ungefär en och en halv timme, mest med Elsa som hela tiden viftar på svansen och är så glad över lekkompisen.

"Ja, men kom in och  ....!" säger Tina.

 

Och medan vi sitter vid ett avlångt trädgårdsbord och pratar om allt och inget (mest gemensamma bekanta för pv och värdparet, vars tre barn för övrigt har haft pv som lärare i skolan ), tar Alice igen sig .., för se labbar orkar inte springa och skutta hur länge som helst, inte när man är en mogen och något rultig dam i alla fall. (Tro mig, jag vet ...).

I källaren har hundarnas matte ett syrum som hon visar upp. 

Jag trodde inte mina ögon!! 

Där fanns säkert hundratals stickade alster som ska säljas vid julmarknaden - pippitröjor, jordgubbsmössor, virkade Converse-skor modell pyttesmå .., där fanns de allra finaste barnklänningar .., väskor, ja, det tog liksom aldrig slut! 

Ja, det blev en trivsam sommarkväll.

Sen blir det natt och jag drömmer att min sjukskrivningstid är över och när jag kommer till kassan har alla tangenterna bytts ut och jag kan ingenting. 

Det är inte klokt så styrd jag är av mitt jobb!