Rara Solveig som bor inne i granskogen i Dalarna, kommer att tänka på minnen.
Hon kommer ihåg sitt allra första riktiga minne och berättar om just det.
Det handlar om Gustav den V:e.
Själv kommer jag inte alls ihåg särskilt mycket från min barndom - mest är det doftminnen -.
Små, små fragment av samtal.
En k ä n s l a.
Och så ställer Solveig frågan då ..., ja, men snälla .., skutta dit och berätta för henne!
Det där med att minnas sin barndom verkar vara antingen eller. Min man som hade en fin barndom, minns inte särslit mycket. Inte heller en person jag träffade som växte upp dels i Kina, dela i Norge. Helt blankt, trots att den var traumafri.
SvaraRaderaJag minns så otroligt mycket. På tok för mycket. Skulle önska att jag kunde glömma minst hälften. Brorsan mins också massor, fast han upplevde barndomen som mer positiv än jag gjorde.
Tack snälla du!
SvaraRaderaNU har jag kommit på att jag minns ju något ännu tidigare!!!!
Min farbror dog den 17 augusti 1950 två dagar före min fyraårsdag. Av honom fick jag en trähäst på hjul. Jag minns att den stod på hörnet av köksbordet och att jag inte riktigt nådde den ... bara tre år, nästan fyra, hur tidiga minnen kan man ha?
NÄ, nu stoppar vi innan reinkarnationsteorierna dyker upp!
Solveig
Och jag kommer ihåg fragment av boxningsmatchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson, det kan ha varit 1959 och jag var fem år och vi var hos grannen Gunnar som hade radio med viss våglängd.
SvaraRaderaOch så minns jag när vi stod ute och tittade på satelliten .., såååå spännande!