Pv och självaste Friherrinnan på väg till havet ... |
Det bästa den här gången, det var onsdagmorgonen med frukost tillsammans med Bettan och pv nere på hällarna vid havet.
Efter ett dopp i det kristallklara vattnet blev det kokta ägg, mackor, kaffe och som efterrätt en melonbit och sedan njöt Bettan och jag av sol och ännu mera bad, medan pv åkte hem och jobbade med sina fönster.
Så här såg det ut efter någon timme .., fler och fler anslöt.
Elisabet säger: Lena är den sortens människa (min störstasyster är exakt likadan) som alltid har pappersnäsdukar i sin handväska.
Och ett litet sy-kit.
Och Xylocain om någon blir bränd av en manet och ett kort att liksom dra längs det brända området med, ja, då minskar smärtan, säger hon.
Plåster har hon garanterat och säkert nånting annat också.
Eftersom jag är precis tvärtom, så tycker jag så oerhört bra om såna människor .., dom känns på något sätt så trygga.
På vår väg hem igen och innan vi kommit ut ur kohagen, pekar Friherrinan på stenröset, det som syns på bilden.
"Det var dit jag tog min tillflykt den där gången när tjuren hela tiden kom närmare ....!" säger hon skrattande.
Xylocain is da shit!
SvaraRadera(vilket alltså betyder att det är jättebra!) :)
Ja, Elisabet, det gäller ju att först ha en handväska att ha alla bra-att-ha-grejer i.
SvaraRaderaFru Hansson: ska genast införskaffas!
SvaraRaderaDinah: men jag har ju ryggsäck!':)
Jag har också xylocain i väskan.. Plus ett litet reseapotek som alltid kommer till användning för mig, maken eller någon annan behövande. Vi är kanske två sorters väskinnehavare- trygga och otrygga? Kontrollbehov eller fatalister?
SvaraRaderaMonet: eller helt enkelt förutseende? Det tycker jag är en god egenskap.
SvaraRadera