Elisabet

Mitt eget bästa ...

Den som har haft krånglande leder, förstår precis.
Tänk, att i säkert ett års tid så hade jag jätteproblem att ta mig nerför trappan ute på lastbryggan.
På jobbet, alltså.
Ibland fick jag be att någon hjälpte mig med kassen om jag hade handlat och så tog jag ett-och-ett-steg och haltade iväg till bilen.
På väg hem rann tårarna längs kinderna .., åååå, det kändes som om benet skulle sprängas!

Nu .., är det annorlunda.
I tre timmar arbetar jag - sitter i kassan hela tiden - och har inte ont en enda sekund!
Jag kan gå nerför trappan utan att tveka .., och kommer hem och mår bra!

Att den gamla protesen i högerknäet krånglar, det visste jag sen förut, men ortopedläkaren ville börja med det vänstra benet. Igår efter bad från klipphällar och lite krångel att ta sig upp, kunde jag knappt gå när jag kom hem .., men det var helt och hållet högerprotesens fel.

Den kommer med största säkerhet att bytas ut, men så länge .., så tänker jag bara njuta av detta ljuvliga .., att inte ha minsta lilla ont i det nyligen (ja, sedan i april) åtgärdade knäet!

Om jag säger att det som ett nytt liv, så är det ingen överdrift.

Tack svensk sjukvård!

Och detta blir mitt eget bästa.