fredag 8 augusti 2014

Fredagmorgon ...


Gråmulet och duggregn vid sjutiden.
När pv någon timme senare tar hundarna på promenad, ser han en rejäl tromb ute över havet,
mot Haverdal till. En pappa med sin son i sex, sjuårsåldern, har tänkt sig att fiska från klipporna, men ångrar sig vid åsynen av tromben.

Sen kommer ett formidabelt skyfall!

Det blir frukost .., tidningsläsande (och som vanligt diskussion om medlemsskap i Nato eller inte .., en är för, en är emot .., jag högläser också Elsa Kugelbergs ledare om Fi och detta med feminism) .., får ont i hjärtat av reportaget från Gaza ...,  läser en recension och undrar vad författaren ska tänka eller känna när han lagt ifrån sig tidningen, men också ..., om han en dag möter recensenten, kommer dom då att artigt hälsa på varandra ...?

Bilden har jag lånat från Örnsköldsviks Allehanda på nätet.

 Läser också om 69-årige Jan Eriksson i Östersund som blev överfallen av tre huvförsedda unga män vilka ansåg att herr Eriksson borde lämna ifrån sig sin mobil och sina pengar. 
Det tyckte däremot inte herr Eriksson, som då fick sig en omgång med ett basebollträ.
Vad de unga männen inte visste, var att herr Eriksson en gång haft svart bälte i karate och vad det
kan få för konsekvenser för kaxiga killar.

Artikeln får mig genast att associera till några sekvenser i filmen Crocodile Dundee i New York, en film som förstås visar att jag inte är alltför kulturell .., men å, så jag tyckte om den!
Det var detta jag tänkte på.

Heja Jan Eriksson, för mig är du en hjälte!

Foto: Linda Jönsson, Ebbas mamma.

Harry och Molly har fått mat och den förstnämnde, han som aldrig någonsin äter på morgonen, tömmer sin skål, även om det går i ultrarapid, i jämförelse med kompisen som  s l u k a r   allt inomn loppet av en minut!

Efter en vecka tillsammans har allt vänt; nu förstår vi oss på varandra, Molly och jag själv.
Igår var hon alldeles underbar tillsammans med Lindas dotter Ebba .., och nu på morgonen kände jag hur mycket jag tycker om henne - ja, den tidigare så besvärliga lilla hunden -, hon som är som ett vandrande granitblock.

Nu känner hon sig förmodligen tryggare .., hon stirrar inte omkring som en osalig ande.
Alldeles ljuvligt är det!

2 kommentarer:


  1. Vad skönt att hon lugnat ner sig.

    Men du hon är bara en valp på ett år.
    Så ta inte ut något i förskott.
    Men alla behöver inte vara som min
    "ängel"

    Friherinnan

    SvaraRadera

  2. Vad skönt att hon lugnat ner sig.

    Men du hon är bara en valp på ett år.
    Så ta inte ut något i förskott.
    Men alla behöver inte vara som min
    "ängel"

    Friherinnan

    SvaraRadera