Först var det tänkt att jag skulle arbeta .., och sen inte .., och sen sms:ade rara Johanna och undrade om jag möjligen kunde ta hennes två sista timmar och en stund senare fick jag ett sms där det stod att det behövdes inte, för hon slutar tidigare än hon först trodde.
Så nu har jag en helt ledig torsdag framför mig.
Det är fint ute.
Blå himmel. Höstigt ljusblå.
Lite vind i träden.
Och jag är hundvakt igen, nu till friherrinnans hund Shejken som har intagit spaningsläge och ligger längst uppe på soffan .., ja, kanske tror han att matte ska komma och hämta honom snart, men då tror han fel .., det kommer att dröja tills på måndag.
På promenaden mötte vi kaxige lillkatten Messi och Shejken tycker inte om andra katter och försökte norpa den lille krabaten, men då blev det uppläxning av låtsasmatte och sen gick vi vidare och Messi gömde sig bakom oxelhäcken.
Igårkväll, efter att pv varit och inspekterat vattenläckan, sprang den läck t o t a l t.
PANIK.
Å, vad jag tyckte synd om honom där han stod i köket och inte sa ett ljud, bara t ä n k t e.
 |
| Första försöket. Dagsljus. Senare var det becksvart. |
Till sist gick han ut i kolsvarta höstmörkret, ålade sig in under husgrunden .., hade med sig ett plaströr och några slangklämmor och så lyckades han skarva ihop eländet och nu kan vi i alla fall duscha och köra tvättmaskinen och så stänger vi av huvudvattenkranen mellan varven, tills allt lagats ordentligt.
Den här gången tog pv med sig hemtelefonen och det kändes underligt att höra honom där underifrån .., allt medan jag dirigerades till diverse kranar.
Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar denne mans idoghet och envishet och förmåga att fixa såna här saker ..., jag hade aldrig krupit in under huset!
(Jag hade inte kommit mig in heller, för den delen, men o m ...!).
Men det finns annat än rostiga vattenledningar.
I morgon är det fredag.
Då ska vi ta farväl av finaste, finaste Gösta Pehrson.
Och tänk .., det visade sig skilja en endaste dag i levnadsålder mellan Gösta och hans syster,
pensionatvärdens mamma.
En enda dag!
Jag tycker att det är nästan helt ofattbart!
Du skulle kunna öppna ett litet hundpensionat. Hoppas att den här är lite lugnare än den förra :)
SvaraRaderaOch heja pv, jag är också imponerad över allt som fixas med det gula huset!
Fine Gösta! Och det syns tydligt på tackkortsfotot att det är han, han var sig lik. :-)
SvaraRaderaGe Sonja en stor kram från mig imorgon.
Heja heja Pv! Jag skulle inte åla in där om jag så fick betalt, hu! :-D
Ja du har haft tur vad det gäller karl :)
SvaraRaderamossfolk: det här är en lugnare sort .., äldre också, för den delen .., han ligger mest och sover och tittar ut genom fönstret. Det ska nog gå bra.
SvaraRaderaUlrika: visst är han sig lik, jo, det tycker jag också!
Steel City Anna: att jag har!!