En fredag i november ...
Ja, hur många bilder kan man egentligen lägga ut av en strandremsa belägen mellan Halmstad och Falkenberg?
Och ändå .., inte en dag är den andra lik ute på havet.
Allt är föränderligt.
Triften är utblommad, men ännu strålar några små ..., ja, såna här.
Prästkragar är det ju inte.
Jag gissar på kustbaldersprå.
Ena dagen högt vattenstånd, nästa kan man närapå gå runt halvön!
Och luften är ljummen och doftar salt och hav och hela tiden medan vi promenerar, harry och jag själv, följer oss en nötskrika .., kanske den som varje dag besöker fågelbordet och så ihärdigt kämpar för att få i sig frön ..?
Så här ser en av dem ut.
Att den heter nötskrika förstår jag .., det är sannerligen betoning på "skrika".
Högt uppe i ett träd nere i hästhagen sitter en annan liten fågel och sjunger så ofattbart vackert!
Fågelsång i november!!
Å, hjärtat blir varmt!
Det kanske var den här krabaten?
Längtansbilder för mig.
SvaraRaderaSkogsskata kallas ju också nötskrikan för. Visst är vingfjädrarna fantastiska. När jag var liten samlade jag på de underbara fjädrarna, fast samlingen var ju inte jättestor precis, men ändock en samling!
SvaraRaderaLena: jag förstår dig!
SvaraRaderaMoster Mjölgumpa: underbart vackra är dom!