tisdag 25 november 2014

Idag ...


...bär det av till Hässleholm för kontroll av mitt högra protesknä.

Det är nästan på pricken fem år sedan det kom på plats och egentligen har det aldrig fungerat riktigt bra. Vilken otrolig skillnad det är, ja, om jag jämför med mitt nya knä som fungerar så fantastiskt bra!

Till Hässleholm är det kanske tio, tolv mil .., mest bestående av en slingrig och smal väg där det är nästan omöjligt med omkörningar, så det gäller att vara ute i god tid.

Sen blir det röntgen - det tar väl tio minuter - därefter en timmes väntan för ett besök hos sjukgymnasten och allt detta är i forskningssyfte.

Efteråt susar jag iväg till min rödvitrandiga syster lite längre söderut och kommer inte hem förrän i morgon. Ett fyrbent sällskap har jag med mig också.

Härligt, det blir som en liten semester!

9 kommentarer:

  1. Ska du byta den protesen vad det lider?

    SvaraRadera
  2. cruella: det förmodar jag .., men ortopeden är ovillig än så länge .., säger att man kan operera in en plastskiva som håller det hela på plats bättre, men varnar för riskerna och att det kan ta lång tid innan det blir bra.
    Varje kväll när jag jobbat och åker hem, är det nästan gråtläge, så ont har jag i det högra, men jag tänker att .., ja, jag har fyra år kvar bara, då kan jag väl ta det då?
    Det vänstra är suveränt bra, även om det inte går att räta ut helt platt mot underlaget. Det går däremot kanonbra med det högra ,-)

    SvaraRadera
  3. Herre je, är det FEM år sedan... Kommer så väl ihåg när du opererade dig. Oj vad tiden går!

    Ha så fint på semestern!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker förstås inte att du ska behöva acceptera det här. Du ingår i ett forskningsprojekt, det är självklart att man inte vill byta ut din protes, det är ju ett nederlag för varje misslyckad implantation.
    Skaffa dig en second opinion och stå på dig kring att du vill ha det här åtgärdat,d s protesen utbytt. Fem år av kontinuerlig och återkommande smärta av det slag du haft och så lite man tagit hänsyn till detta är på gränsen till skandalöst tycker jag.

    Och tro mig jag har sett hur hur den här sortens forskningsprojekt går till.

    SvaraRadera
  5. Turtlan: ja, tiden går fort!!

    Monet: men jag vill inte just nu .., jag har tänkt härda ut så länge det går .., vi får väl se vad det blir av det hela.

    SvaraRadera
  6. Elisabet, du måste nästan förklara. Vad är meni gen med att "härda ut" och ha så ont som du beskriver? Drar du dig för operationen och konvalescensen efteråt? Kanske så nära den nyligen gjorda lyckade operationen? För att du inte vill svika på jobbet?

    Jag förstår det uppriktigt inte alls och tänker att fyra år är lång tid och mycket annat kan hända på vägen dit. Men så har du blivit envis som en smålänning också😉

    SvaraRadera
  7. Monet: ja, jag förstår din undran och vet egentligen inte hur jag ska förklara?
    Operationen och tiden efteråt var rakt ingenting den här gången - enbart trevlig -, flera månader av solsken och avkoppling och inte särskilt ont.
    Däremot förlorar man vansinnigt mycket pengar och två läkare/ortopeder har nu sagt att dom tvekar om att göra om det hela .., dom vet liksom inte vad som är fel?
    Sjukgymnasten menade att det förmodligen är allt det tunga i mitt arbete som gör det här, det blir överbelastat, för lediga dagar och dagen efter ett pass, har jag inte det minsta ont.
    Men NÄR jag åker hem på kvällen .., då är jag gråtfärdig.
    Men så tänker jag .., ja, men det är bara fyra år kvar .., har jag så här .., då fixar jag det .
    Vi får se.

    SvaraRadera
  8. För mig är det självklart att det antingen är den här "forskningsprotesen" det varit fel på hela tiden, alternativt att något gått snett vid själva operationen. Hela efterförloppet är ju helt annorlunda än vid den senaste operationen som ju fungerat som det ska.

    Självklart måste du göra som det känns bäst och jag vill inte måla f-n på väggen. Men fyra år i vår ålder är lång tid, isynnerhet som du kontinuerligt ska utsätta den här felaktiga leden för just belastning. Ska man lyckas med en ny protes måste också omgivande strukturer inte ha tagit för mycket skada.

    Och menar du verkligen att man i dagens Sverige förlorar så mycket pengar på en sjukskrivning att man mpste tänka att det är bättre att vänta tills man gått i pension?

    SvaraRadera
  9. Monet: ja, man förlorar hemskt mycket i pengar och arbetar man inte heltid sedan förut, blir det väldigt kännbart, även om man gör AV med mindre pengar när man är hemma.
    Men mest är det väl också det här att dom faktiskt inte vet vad som felas? Läkaren som är specialist på proteser som ska bytas eller krånglar, ser inget som är felaktigt.Sen kan man ju fundera över att mitt vänstra fungerar så oerhört mycket bättre, så är det, nog känner jag av det knäet OCKSÅ när jag har arbetat, men inte alls i samma utsträckning!

    Ja, vi får väl se vad som händer.
    Nu gäller det att köra stenhårt med dom här övningarna som ska räta ut vänsterbenet, för det är klart, det påverkar ju också, detta att jag blir lite halt och så kanske det högra överbelastas?

    SvaraRadera