 |
| Harry upptäcker gässen ... |
Tar harry på lång promenad.
Duggregn, men milt i luften.
Fågelkvitter.
Gärdsmyg eller Rödhake - jag lär mig aldrig skillnaden -.
Möter sigge nere vid hästhagen.
Jam-jam!
När vi kommer hem slår jag mig ner på stentrappan.
I säkert en timmes tid sitter vi där.
Ett sällskap gäss flyger förbi.
Någon bygger ..., hamrar och spikar.
Lyssnar efter ljud .....
Spanar ...
Själv sitter jag alldeles stilla .., ser småfåglar flyga av och an till fröautomaterna som hänger i
körsbärsträdet .., mesar, nötväckor .., två fasanhönor som inte har upptäckt oss .., en nötskrika (sååå vacker!) , nån talgoxe.
Tänker att vi ska inhandla ljusslingor för utomshusbruk till trätunnorna - som ska fyllas med gran, - eller enris - .., det gäller att göra fint och ljusa upp den i - och för sig milda-, men ack, så mörka november.
Vi har också en nötskrika som kommer på besök i vår trädgård. Rödhakar hade vi gott om förra vintern men i år har jag nog inte sett någon... än. Men rödhaken har ju verkligen röd "haka", det har väl inte gärdsmygen?
SvaraRaderamossfolk: problemet är att jag inte ser den! Jag känner igen dem båda. Jag gissar på gärdsmyg eftersom den sitter så högt uppe i trädet och sjunger .....
SvaraRaderaGull-Harry :-)
SvaraRaderaNötskrikan är fågelvärldens fegskit. Vi har dem ute vid stugan. De besöker gärna fågelmatningen, men så fort du rör dig inomhus, så får de panik och sticker därifrån. Så märkligt, eftersom dess närmaste släkting Lavskrikan till och med kan äta ur handen.
SvaraRaderaUlrika: och inte fullt lika pilsk längre ...,-)
SvaraRaderaBert Bodin: en enda gång har jag lyckats fånga den på bild!