Dagens tema är "rum".
Om man vid 56 års ålder lämnar ensamseglarlivet, tar sitt pick och pack och flyttar lite norrut, till en kapten som levt i lugn och ro på sin båt och seglat lite som han velat i mer än tjugo års tid ., då är det inte alldeles givet att man känner sig hemma så där på direkten.
Det gjorde jag inte heller.
Min loppisfåtölj och soffa fick följa med (hans guldbrokad-variant står i garaget ...) ..., ja, lite så blev det. Och det tapetserades om! I somras blev det nya fönster - det var pv:s idé - men jag hade länge framfört tanken att vackra fönster är husets själ ., ja, hur oändligt mycket det betyder med rätt fönster.
Nu känner jag mig ganska hemma i det här gula huset och framför allt i det här rummet.
Här tillbringar jag en hel del tid.
På väggen hänger en tavla - en affisch inhandlad i Ottenby på Ölands södra udde .., här finns det stora ekbordet (arv från pv:s släkt) och här står min favoritkopp .., tre par läsglasögon ligger slängda lite hipp som happ .., där är värmeljuset med fåglarna som snurrar runt-runt .., förra veckans vinster som ska postas idag ...(grattis Ann i Göteborg och sportigajenny!) ..., och längst till höger skymtar ett tidningsurklipp från gårdagens Hallands Posten.
Det är Hilda, pv:s dotter, som har recenserat akrobatgruppen Cirkus Cirkör.
Tidningsklipp eller hela sidor ligger ofta på bordet i det här rummet.
Morgondagens tema är "idag är jag .....".
Som vanligt hemtrevligt! :)
SvaraRaderaDet känns skönt att ni finns --- båda två--- tillsammans! Jag tror vi behöver er!
SvaraRaderaJessica: ,-)
SvaraRaderaEva i Tyresö: vi behöver nog alla varandra ...
Jag tänker att det förstås alltid är lite svårare att flytta hem till någon annan än att gemensamt skaffa sig ett nytt boende. Men du verkar ha boat in dig ganska bra och ni verkar passa så himla bra ihop!
SvaraRaderamossfolk: jag tror också att det är svårare att flytta hem till någon och pv hade tankar på att flytta till Ystad - det hade inte varit några problem för honom -.
SvaraRaderaJag känner absolut inte att det här är "mitt hem", mer som att jag är här på besök och gör fint (tycker jag) och att det när som helst kan tas ifrån mig. Och om jag gifter mig så skulle känslan vara densamma.
Vi hade ju helt olika utgångslägen också.
Och så är man så olika som människor, rent generellt. Jag läste hos Ulrika som kände sig hemma och i en mening skrev "i vår trädgård", tänk, så härligt att kunna ha den känslan! Jag säger fortfarande "ja, i .., pv:s trädgård ...". :)
Man borde kanske gå i terapi.
Jag tänker att det är vårt hus. Ja det är det ju. Men kag har lite svårt att landa i att vi är två som har koll och fixar. Dvs inte enbart jag som håller koll på att handla och betala räkningar tex. Är väl då van göra sånt så glömmer bort att vi är två.
SvaraRaderaJag menar inte att ta det ifrån M eller att han inte gör det. Jag glömmer liksom bort mig. Allt hänger inte på mig.
M har nog mest roligt åt detta. Han är ju också van ta hand om saker, ting, hus och även två barn på egen hand så den mannen är långtifrån inaktiv :-)
Vilket rörigt svar det blev... Hur som helst. Vi bor hos oss båda två och alla fyra.
Tjingeling