Ulrika!

Dags att börja leta garn .., tretton stycken är redan med i lotteriet!

Många som trånar efter sköna tumvantar ...

Det bästa för hemifrån-Ingela ...

Är faktiskt en helt vanlig middag.
För det mesta blir det barnvänlig kost i huset. Det är liksom ingen idé att laga sånt som tjejerna ändå inte äter. Jag ska absolut inte klaga, dom är vana vid en väldigt varierad kost, inga korv-å-makaron-ungar utan dom äter det mesta och gillar mat som inte är alldeles vanlig.

Men nu har jag längtat efter skaldjur i flera dagar, och det är inte lönt att laga som familjemat.
Så jag serverade en måltid till ungdomarna och lagade en krämig skaldjursrisotto till mej själv.
På riktigt risotto-ris i god hönsbuljong.

Bottnade med blankfräst hemodlad chalottenlök. Riset kokt så att det var mjukt och glansigt utanpå men med en al-dente-kärna inuti. En klick riktigt smör och riven ost, präst och parmesan blandat, sist av allt. Vitt ekologiskt vin, ett med en ful gädda utanpå och av en druva som jag vanligtvis är lite tveksam till, men det var helt OK och räcker nästa helg också.
En riktig vuxenmåltid som jag njöt av i fulla drag. Helst hade jag förstås delat den med en kär vän eller livskamrat men det gick bra så här också.

Hälsningar Ingela.

Det bästa för Gunnar i Vaplan ....

Mitt bästa denna vecka är att jag har min son Joakim hemma på en blixtvisit.
Vin och pepparkor med skärvångenost på, de e grejer de.

Gunnar. 

Elisabet säger: så här kunde ostarna se ut i Skärvången, tillverkade på mejeriet där.
Så underbara etiketter! Gunnar tog oss med på ett besök där .., längs en eländig väg och det var inte långt ifrån att vi fått bensinstopp också, men ett äventyr blev det.

Och det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bilden från konditoriet

Hej!

 

Det bästa denna vecka är det senaste dygnet.

I går, efter jobbet körde vi till Piteå och tog in på Stadshotellet. 

 

Det blev en mycket god middag, en god natts sömn i sköna sängar.  

 

Efter den rikliga frukosten gick vi en sväng på stan och maken köpte sig lite kläder. 

Efter fika på Ekbergs konditori styrde vi kosan hemåt igen. 

 

Väl hemma satte jag igång två matbrödsdegar.

Vi ska ha marknad på jobbet nästa vecka så man får dra sitt strå till stacken så det finns nåt att sälja/köpa. Jag gillar att baka, så det är en glädje. Och det är skönt när brödet är packat i påsar, disken diskad och middagen ätits. 

 

Och en tékopp på det. 

ellem

Det bästa för sportigajenny ....

PV hade rätt om förra veckans bästa. 

Självklart var Blåvitts 5-1-vinst mot Halmstad veckans bästa! 

 

Att på plats på Gamla Ullevi få heja fram favoritlaget till en seger är alltid kul. 

Det kändes skönt att "vi" avslutade med en vinst. 

 

Men nu är det tomt när fotbollen är slut för säsongen.

Kram sportigajenny

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Det allra bästa i veckan är farmor! Först att hon ringde i måndags och sedan att hon faktiskt har orkat åka med min lillebror de dryga femtio milen upp för att vara med på barbarnsbarnets dop i morgon.

 

Min farmor är åttiofyra år och jag har som liksom sett henne som en alldeles självklar del i våra liv. Men förra veckan fick hon en propp, glömde hur man pratade, kände inte igen någon och visste ingenting. 

 

Nu är hon nästan som vanligt och det känns alldeles alldeles fantastiskt.

Bilden är från förra gången hon var här för ungefär två månader  sedan.

 

Mossfolk 

 

//Underbar bild, Karin! Och så roligt att hon kan vara med!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Bild: Eva Grelsson

 Hej Elisabet!

Veckans bästa har varit de krispiga dagarna.

Julkänslor har infunnit sig och jag har äntligen kommit igång med julkorten, som förhoppningsvis ska säljas. Jag har även sålt en akvarell som har legat i mina gömmor i tio år.

Personen som köpte den hittade mig via min blogg, där min hemsida finns.
En hemsida som jag inte har ändrat på länge.

Kram Eva

Instagramglädje för en madame i Halland ...

På Instagram följer jag humansofny (humans of New York).
Helt underbar är det att få möta människor som på ett kortfattat vis berättar nånting om sitt liv.
Som den här fina tösen.

Här kan ni läsa vad hon berättade om.
Jag log nog i en timme efteråt.

Mera Instagram.
Jag upptäcker att sonen har lagt ut en liten filmsnutt där han ska skjuta prick.
Han står med geväret och ska få ner tre metallplattor och fort går det och alla träffas!
Pang! Pang! Pang!
Sen vänder han sig om .., jag ser hur innerligt nöjd och belåten han är, men han säger inget.
Då går nästan mitt hjärta sönder!
Min pappa, den morfar som sonen aldrig fick träffa, aldrig fick sitta i knä hos, aldrig fick följa ut i skogen och jaga älg eller hare med .., han skulle - om han hade varit med och varit i livet - ha lagt armarna om barnbarnets axlar och sagt ..."men det där Anders, hä gjorde du verkligt bra, du brås nog på morfar!"

Två veckor kvar .., sen slutar underbare arbetskamraten Peter, han som arbetar i charken.
Idag var det fullt upp för honom!
Smörgåstårtor och diverse bufféer som skulle göras i ordning och detta till trots, hade denne omtänksamme unge man gräddat och lagt in allt bröd när jag kom på morgonen!
Vilken service!
Och hur mycket enklare blev det inte för mig!  

Det bästa för Tankevågor, ute på ön ...

Lägg till bildtext

Det bästa i veckan är precis här och nyss….ute på ön. 

Har just haft en videosamtal med barnbarnen uppe i Kiruna. 

Vi har skrattat tillsammans och Roxy hoppade upp i soffan och ville vara med när hon hörde sina älskade flickors röster. Vi visade runt på ön så att de såg allt och hälsade på katter…..det var helt underbart att höra deras kommentarer till allt de såg….”Där är min gunga” ….. ”Titta där ligger Tiffany (katten) och sover” osv….

Vi fick se ut i deras snöfyllda trädgård och in i barnkammaren vad de höll på med just nu. 

Jag fylldes av sådan värme så det går inte att beskriva. 

Glädje och lycka sprider de där två rakt igenom skärmen med sina härliga skratt. 

// Å, så roligt att du hoppade med i glasbyttan, Lisbeth! 

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bilden tillägnas Anne, som någon gång ska komma på besök till landet Halland.

Hej på er!

 

Den här gången får jag inte missa att vara med. Tänk att ha chans att vinna hemstickade tumvantar

eller en radda änglar, lycka!

 

Så mitt bästa är filmen med veckans dragning i Sveriges bästa lotteri. 

Det är en riktig höjdpunkt att slå sig ner framför datorn och med spänning följa skådespelet som ofelbart framkallar många leenden och fniss. 

 

Tack rara ni för att ni tar er tid att glädja oss alla i bloggflocken.

 

Kram/Anne i Mantorp

 

// Elisabet säger: tack själv, Anne! Det är ju ni som gör alltsammans .., utan era bidrag, inget lotteri! 

Ni är underbara som delar med er!

Och det bästa för Anna-Lena i Tumba ....

Vem vill inte vinna så fina vantar.

Det bästa var att jag helt enkelt överlevde första veckan som chef. Puh!

Anna-Lena

Det bästa för Eva i Tyresö ...

DBIV.  
Två olika saker. 

Först att mamma Maja fick fem dagar på Kanarieöarna med jobbet.7

Sedan att Karin precis i rätt ögonblick när stövlarna glappade fick så goa sockor från  Astrid i Ljungaverk!

Så roligt! 

Från Eva i Tyresö

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

En extra ledig blir mitt bidrag. Igår fredag blev det så.

Började med ett besök hos frissan. Prat och skratt. Åkte sen vidare för att beställa ett nytt matbord med sex stolar som vi hittat på en inredningsaffär.

Det är så kul hitta lite oväntat på en affär så här. Leverans om 1-2 veckor.

På kvällen kom det sen besök. Bror med familj och mamma tog sig en tur. Husinspektion och fika.

Innan de kom slog jag mig ner i favorithörnan. Min röda soffa som står på nedervåningen.

Där trivs jag!

Hälsningar Turtlan

Glöm nu inte ...

... veckans bästa .., det som gjorde hjärtat lite extravarmt!

Tänk, att kanske vinna fina tumvantar, stickade av Ulrika!

Och den som tycker sig ha vunnit för mycket, kan ju bara bidra med glädjen.

(Jag trånar efter varntarna och tänker vara med ,-)

Och här är andrapriset!

Sugen ...?

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in ditt bidrag när jag kommer hem.

"Flytande ....."

En brygga som flyter i Bohuslän .., eller en fast förankrad brygga och en liten kille med en flytväst.

Ja, det får bli så här ..., det är bråttom och snart ska jag iväg till jobbet.

Jag älskar bilden!

Det var en av de första somrarna tillsammans för pv och mig .., vi åkte till Bohuslän, övernattade på B&B ..., tältade till och med i Stenungsund .., och här hade vi parkerat nära havet och så upptäckte vi en krabbfiskande liten kille och hans pappa och pv - i rött - anslöt i spaningen.

Tre rumpor i vädret på en brygga.

Temat hade lika gärna kunnat vara Glädje. 

Detta var Ulrikas utmaning för dag 7.

Hos Onekligen är dagens tema "Ibland blir jag avundsjuk på ...", men det måste jag klura lite på.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var nog att det kom tre paket med tyger och sybehör till Änglaklänningar.

I ett paket från en kvinna i Spånga låg det två brudklänningar och i ett annat låg det tygrester från en brudklänning och en dopklänning.

Jag blev lite tårögd när jag packade upp allt.

 

Det fanns också lite barntyger och små barnörngott med handvirkade infällda spetsar.

Det blir många änglaklänningar av detta och nu har vi så pass mycket material att vi skulle behöva bli fler som syr.

 

Om någon har lust att skänka tyger, band, knappar, spetsar och annat som kan komma till användning så tar vi tacksamt emot det.

 

Eller någon vill kanske hjälpa till att sy?

Kontakta då mig på www.storartat.se

eller Pernilla Brown, ordf. i Prematurföreningen Mirakel på www.prematurmirakel.se

 

HÄR kan man läsa mer om änglaklänningar och här.

Kram
Ann

Mitt eget bästa ....

Lätt som en plätt: underbara filmen om Samres callcenter i Dakka/Senegal.
Å, så glad den gjorde mig och så inutivarm!

Annat som gjorde mig glad ...

* att friherrinnan kryade på sig och fick komma hem från sjukhuset

* att jag får sluta klockan 13.00 i morgon och då hinner titta in i Annies Gård där det är julmarknad

* att pv bjöd på stekt fisk när jag kom hem från jobbet

* att den nya hemköpsdressen känns bekväm - jag mådde nästan illa innan - ....

* att kvällens Skavlan bjöd på så begåvade gäster - Uma Thurman, Margot Wallström och en forskare med ett intressant liv bakom sig (och kanske framför), nämligen Svante Pääbo.

* att sitta här och skriva och höra pv skratta hysteriskt gott åt en brittisk serie som kom efter Skavlan

Ja, det var mitt.

Jag har nämligen siktat in mig på Ulrikas tumvantar!

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Ibland blir det sånt som kommer i vägen ...

Jaa, det är att Han där uppe inte ville ha mig ännu.

Och jag mår rätt bra efter den här smällen, lite trött ,men idag har solen varit

framme och värmt, det känns härligt. 

 

Allt blir lite enklare.

Från en tacksam Friherrinna

Idag ...

Grått och ännu mera grått.

Alldeles tyst .., inga ljud alls.

Jo, på hemvägen såg jag två svanar flyga österut och just ovanför mig trumpetade den ena lite, nästan som till hälsning.

Två dagar kvar ...

... innan det blir dragning i lotteriet!

Nu får ni allt tänka till lite.

Förstapriset är vantar - ännu inte stickade - men dom kommer, från Ulrika!

Och andrapriset är den utdragbara raden av lucior och små tomtar!

Välkomna med era bidrag!

Sista dagen ...

Idag tackade morgonpanelens Stig Malm för sig, han känner sig för gammal för att
stiga upp tidigt, tidigt och sitta med i Gomorronsoffan.

Trist!

Jag har gillat honom skarpt i den här samlingen!

"Självporträtt ....."

I min ålder har det mesta börjat falla rakt neråt, men om man virar in sig med halsduken och stasar av hullet, så blir det lite bättre.

Om man dessutom höjer kameran så man slipper se den sneda och vinda bilolycksnäsan, så .., ja, helt klart mindre olustigt.

Så får det bli.

Den här utmaningen kom från Ulrika i Dalarna, men samma utmaning finns hos Onekligen. 

Morgondagens utmaning hos Ulrika är "Flytande" och hos Onekligen "Ibland blir jag avundsjuk på ...".

Här ännu en version av den stiliga madamen.
Båda bilderna är veckofärska.

Stasningen har inte helt lyckats och nykterheten garanteras ..., men här ser man tydligt att allt ramlar neråt .., även ögonlocken. Glasögonen däremot, är på väg i nacken.

Ja. ja.
Det är tur att man inte är ute på nån dejtingsida och härjar.

Dagens fönster ...

... fångades av Ulrika ... och jag tror att bilden togs i Hedemora.

Titta, så ovanligt med det annorlunda teglet som ger dom långa ränderna!

Mitt hjärta bultar ...

Och orsaken är den helt fantastiska dokumentären Hallå Dakar, som sändes ikväll klockan 20.00 i SVT (förstås)

Programmet handlar om hur ungdomar från Senegal söker arbete i det callcenter som svenska Samres tänker bygga upp där (och redan har gjort).
Vilken energi dessa ungdomar visar!
Vilken tåga!

Och jag tänker på hur bortskämda vi är i det här landet ..., hur mycket vi tar för givet.

Tack, från hjärtat tack ..., Magdalena och Marcus Rosen som gjort dokumentären!
Och min beundran för svenskläraren från Ystad som med sådan entusiasm lärde eleverna svenska .., den vet inga gränser.

Och ja, jag inser att det kan vara svårt för en telefonist i Senegal att förstå den som ringer upp och talar en knepig dialekt .., och såklart tvärtom förstås, men det spelar ingen roll för mig .., jag tycker ändå att det är helt makalöst och hoppas att Samres aldrig någonsin lägger ner centret i Senegal.

Så många som fick sina liv förändrade!
Så mycket oro som fick lämna tyngda axlar!

En torsdag ...

... kommer man till jobbet och är skrudad i nya hemköpsdressen och nu är vi inte längre röda, utan mer orangefärgade och det går väl det med.

Men ååå, lyckliga alla som får vara på jobbet i sina egna kläder!

På kragens insida står visdomsord.
Ja, så är det verkligen, alla är vi viktiga, vad vi nu än sysslar med här i livet och just det tänkte jag på igår när vi hälsat på friherrinan på sjukhuset och där, på ett våningsplan, stod två kvinnor med var sin städvagn .., tänk, vilket alldeles oerhört viktigt arbete dom har!

Envisa mamma längst till höger.

Och jag log vid tanken på mamma som vägrade gå i strejk för att sjuksköterskor skulle ha högre lön, aldrig i livet .., hon tyckte att först skulle städpersonalen få löneförhöjning, ja, förresten kunde väl alla ha samma lön? tyckte hon.
Det var hon ensam om.

"Men tänk på vårt ansvar Ann-Gerd, tänk på ansvaret!" sa en av sköterskorna som satt vid köksbordet hemma i Malå och försökte övertala mamma ..., och pappa, trogen socialdemokrat sedan han börjat rösta, han skämdes över sin fru som var så illojal mot sina kollegor ..., men mamma stod på sig.

"Ansvar .., ja, men hela sjukstugan ramlar ju ihop om där inte är duktiga städerskor, tala om ansvar!" sa mamma.
Det blev aldrig någon strejk, men jag är helt förvissad om att hon hade följt hjärtats röst.

Nåja.
Nu är mamma stoft och aska och det är ett annat liv.
Hemköpslivet.

Varannan torsdag är det bröd, - och mejeridag och lite annat, ja, för mig, alltså.
Tungt, men roligt.
Och ännu roligare att ta emot sin egen beställning, den som skickades in tisdagftermiddag.
Alldeles enkelt är det inte att beräkna hur mycket som ska gå åt, ja, två dagar framåt.
Idag kändes det bra; nästan allt gick in i hyllorna på en gång.
Sånt är härligt!

Fyllde sedan på med Pro Viva och olika yoghurtar .., frontade och gjorde fint ., kollade datum ..,
halvaprisetsänkte det som närmade sig bäst-före-dag ..., bakade bröd .., roligast är att pudra florsocker på perfekt gräddade vaniljhjärtan ..., å, dom blir så vackra!

Avlöstes av arbetskamraten som är mejeriansvarig.
Idag får hennes man en ny höftled .., ja, det är i den åldern vi är, några av oss.

Och friherrinnan får lämna sjukhuset, men lät trött och slut på.

Och jag är hemma vid halv två.
Tar hundarna på lång promenad .., ger dem var sin korvbit .., hör sigge jaaaaama och tar in honom i pannrummet (Shejken är inte nån större fantast av främmande katter ..) och sigge kollar noga om dörren är stängd .., öronen bakåtstrukna .., redo att fly!

Och nu - efter kaffe och salamimacka -, översköljs jag av nån underlig trötthet.
Lyssnar till Tony Benett och på soffan sover en liten lurvig krabat i den där gropen som ser så skön ut .., och harry har sitt hörn och jag tror att jag ska göra dem sällskap?

Ser ni orkidéen som blommar lite försiktigt längst till höger i fönstret?
Den fick pv av sina arbetskamrater när hans far Viking dog för många år sedan.
Flera gånger har jag föreslagit att vi ska slänga den .., men det är som ett mirakel .., från att ha sett  helt anskrämlig ut och med ett rotsystem som slingrar sig utanför krukan, börjar den blomma så där utan vidare!

Ja, ja.
Den får vara kvar.
Det är väl meningen, förstås.

"Månadens djur är förstås ..."

... herr och fru Prickigt Djur som sitter på bokhyllekanten i vardagsrummet.

I säkerligen tio år har dom funnits i min närhet och skulle huset börja brinna, skulle dom absolut få hoppa in i min byxficka för att klara livhanken.

Fler som berättar om månadens djur finns här, hos Onekligen.

Det är hennes lista.

Ulrikas utmaning, dag 6. 

Temat är "Underifrån" och bilden togs när jag besökte tandläkerskan Birgitta och hennes tandsköterska, ja, i Helsingborg.

Och jag kan lova att jag fick leta länge i bildmapparna för att hitta en underifrånbild.

Morgondagens tema, hos såväl Ulrika som Onekligen, är självporträtt.

Dagens fönster ...

Alldeles mörkt är det -  nästan becksvart - och det känns som en evighet tills ljuset återvänder.

Jag tröstar mig med en sommarbild.

Fönster som byts ut och har gjort sitt.

Och i loppisfåtöljen ....

... ligger friherrinnans trotjänare, herr Shejken av Karlsro.

Liiite deppigt är det nog att matte är på sjukhuset, men har han tur kommer hon hem i morgon.

Proverna ser bra ut - än så länge -, och under besöket på medicinavdelningen tyckte jag nog att hon såg tämligen pigg ut, i alla fall i jämförelse med igår när vi sågs på jobbet.

Välkommen hem Lena och vi tar hand om Shejken så länge.

Mitt eget bästa ...

Först ut var sonen ...

När jag själv var ung och gick skola i Lycksele, nio mil hemifrån och bodde i hyresrum, ringde jag hem nästan varje kväll och småpratade med min pappa.
Korta samtal .., enkronor som lades i en grön telefonautomat på Tempo ...,och pappa som sa "men nu ska vi inte prata längre, det blir dyrt, hejdå!"

Sen fick jag barn och flyttade söderut och ringde fortfarande hem nästan varje kväll.
Småprat bara.
Frågade hur det var.
Telefonräkningarna var dyra som skrutt.

Och när vi flyttat norrut igen och mina barns pappa fått arbete i Malå, ringde vi till varandra, ja, om den ene var hemma. Samma sak där - bara korta samtal - men dom kändes viktiga.

Nu är jag sextio år och har tre vuxna barn.
En är 42, en 38 och en 28.

Och tänk, för mig finns ingen större glädje än när jag en dag har pratat med alla tre.
Då kan jag liksom slappna av.

Det underliga är att det handlar inte om nån slags oro för dem, det är bara det här att jag vill veta att dom har det bra. Särskilt länge pratar vi inte heller.

Idag var en sån dag.

Först ringde sonen och pratade om jobbet .., om Kap Verde och lite annat .., ja, han är nog den av barnen som är mest öppenhjärtig och nästan alltid ringer han på väg till eller ifrån träningen.

"Ja, jag är på hotellrummet nu ..."

Sen, flera timmar senare, tjoade det till i rummet .., då var det AP som skajpade från Accra i Ghana och det var första gången och alldeles underbart var det att höra hennes röst och  hon berättade om glädjen i allt det nya .., om vänliga människor ..., om smuts och fattigdom, men också om allt det andra, allt som är fint och bra .., och annorlunda .., och hon berättade om kvinnors flitiga användande av peruk och hennes förvåning över detta.
Och att hon stormtrivs!

Det kändes bra.
Och jag blir så glad över bilderna som kommer susande från Ghana och gör mitt hjärta så varmt.

"När äldsta dottern åkt sitt livs första - och enda - sträcka i stafettvasan.

Sist av allt ringde äldsta dottern.
Hon är, precis som lillebror, en som ringer när hon är på väg till eller ifrån nånting, oftast jobbet.

Nu var det dags för nattjänst bland alldeles för tidigt födda småttingar på Karolinska och hon berättade om sitt diskbråck som gör henne halvt förtvivlad .., och om matchen mellan Djurgården och Skellefteå där ett antal västerbottningar ska gå tillsammans och heja på bortalaget ..., och det blev prat om julafton och juldagen och att det blir knytkalas precis som tidigare.

Sen - vips bara - var hon framme och hade parkerat utanför akutintaget.
"Oj, här kommer en ambulans! Å, vad jag älskar mitt jobb, ja, men jag ringer när jag åker hem i morgonbitti!" sa hon glatt.

Så var den här kvällen och efter allt prat gick jag och duschade och kände mig nöjd med tillvaron.
Mer behövs inte.

Det var mitt bästa.

Ett extrafönster från en sjukhussal ...

Från medicinavdelningen på Halmstad lasarett kommer här ett grådisigt mitt-på-dagen-fönster susande. Den som hade håven med sig, ja, det var självaste friherrinnan som igårkväll trodde sig vara på väg att möta Vår Frälsare och så blev det akutfärd till sjukhuset och där är hon ännu kvar, för utredning. 

Kanske nånting med hjärtat?

Så på morgonen tog jag hennes hund på promenad, gav katten mat och satte igång radion.

I eftermiddag får Shejken komma hit och kampera med oss,  tills matte har kommit hem igen.

Nu håller vi tummarna!

"Min utsikt just nu ..."

Nu gäller det Ulrikas utmaning, dag 5.

Så här ser det ut från där jag sitter vid datorn.
Här samsas älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn, i Bohuslän) .., träskålen som min morfar har gjort .., alla pennorna, tejp, en tändsticksask .., telefonen (det ringde tidigt på morgonen och det visade sig vara friherrinan som igårkväll åkt in akut och nu ligger på sjukhus, krya på dig kära Lena!) .., och där är också favoritartikeln i GP och en recension av artisten Linnea Henriksson.

Det är pv:s dotter Hilda som recenserat och hon har skrivit så underbart bra!  
Första stycket lyder så här: 

"Så här under Halloween kryllar det av maskerader. Nästa gång jag blir bjuden på en funderar jag på att gå utklädd till Linnea Henriksson. När folk frågar vad jag ska föreställa, så svarar jag "en superhjälte". 
För det är hon, vår egen Linnea Henriksson. Inte en sådan som spöar upp skurkar och kan flyga. Men en sådan som är stark som tusan och modig som få."

Fina bilder var det också - dom har Hildas pojkvän Patrik stått för -.
Kul!

Vänder jag blicken till höger, ser det ut så här.
Och jag höll på att falla baklänges när jag upptäckte att pv slagit på stort och inhandlat nya kalsonger!!!

Ja, det ser ju någorlunda prydligt på dom två övre bilderna.
Men vänder jag mig om ..., då ....

Efteråt börjar jag att röja ...

Den storartade madamen i Göteborg, hon skriver i en kommentar till bilden av bokhyllan, (här ovanför) att hon älskar såna .., ja, där det är lite oreda!

Själv fick jag lite ångest och började genast att röja.
Röjer gör jag någon gång i halvåret, men det blir lika fort rörigt igen.
Jag tror att jag är europamästarinna i att ha högar omkring mig.
Travar med papper, tidningar, böcker, brev .., ja, allt möjligt!

Men oj, vad jag har hittat grejer!
Och sånt som kan bli till vinster i lotteriet!
En litet tryck från London - inhandlad i Notting Hill för två, tre år sedan ..-, broderade disktrasor .., en bok och en dvd-film! 

Jominsann, det lönar sig att städa.

Den där utmaningen ...

Dag 5. "Hepp! Dagens boktips!"

Och påhittet kommer härifrån.

Anders var kanske tre, fyra år ..., när jag en morgon bäddar vår säng och klockradion är påslagen .., lite förstrött hör jag hur Claire Wikholm läser ur en sagobok .., och jag tappar koncentrationen på såväl lakan som påslakan och börjar i stället lyssna till själva sagan.

Jag sätter mig på sängen och lyssnar andäktigt.

Ååå, den var ju helt underbar!

Samma dag gick jag raka spåret till Burwalls bokhandel hemma i Malå och köpte boken.
Eller beställde den.

Jag läste den säkert hundratals gånger för den då lille sonen och när vi kom till avsnittet där olyckan händer .., blev det väldigt spännande.

Både text och bilder gick rakt in i mitt hjärta!

Här är den.

Dagens fönster ...

Hej,

Hittade detta när jag bläddrade bland mina bilder. 

Det är från cistercienneklostret Abbey de la Senanque en bit norr över från oss, nära en vacker by som heter Gordes. 

Det här klostret är till skillnad från många andra som också är från medeltiden, bebott av munkar som livnär sig på lavendelprodukter (underbara blommande fält), honung och vin också tror jag. 

Bakom de här fönstren har de sina små "celler". Mycket rofyllt och stillsamt trots många besökare.

Kram

Monet

// Och nu slumpar det sig så, att just idag fyller madame Monet jämna år! 

 Här kommer ett stort grattis från oss i det gula huset!!  
Hoppas att du får en riktigt fin födelsedag!