Elisabet

Ännu en morgon ....

Vilken gåva .., att man får lämna sängen och vara med ännu en dag!
Sannerligen inget att ta för givet, allra helst som vi igårkväll satt och tittade på programmet om hjärtebarnen, dom som fötts med mer eller mindre svåra hjärtfel.
Då, om någonsin, förstår man att uppskatta det man har.

Och det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon.
Hög, klar luft!
En sol på väg upp.

Nere vid stranden simmar familjen Svan.
Längre ut räknar jag till tolv stycken.
Det är ett stilla vågskvalp.

Harry och Nelly skuttar runt, runt .., eller Harry springer och Nelly skuttar.
Skutt-skutt .., som en liten hare, allra helst när hon har bråttom.

Med havet i ryggen ...., ser man upp mot sommarhusen som ligger på kanten av åsen.
Till vänster om dem, längre ner mot havet till, finns ett antal - men inte många - ganska stora hus med året-runt-boende-grannar.
Några har sålts - då har det varit äldre människor som inte längre orkar med tomterna - eller som vill ha närmare till affärer och sjukhus. Priserna har varit hejdlösa, men husen är också stoooora och renoverade.

Nästan hemma igen.
Tvärs över vägen, inte långt alls från Eckes gula hus - bara bäcken skiljer ..., ser jag ett tydligt vårvintertecken .., träden som vilar sig mot lagårdsväggen.

Mot öster till är det gråare .., och nu står det röda, lilla grannhuset tomt igen .., lille Messi - den där tuffe kattkrabaten - har flyttat med matte och husse till Småland.
Huset var - precis som pv:s - en gång arbetarbostad, men pv har byggt ut sitt.

Och nu ska jag ta mig en kopp kaffe och lyssna till Sven-Bertil Taubes senaste cd  som bär titlen "Hommage" - en födelsedagspresent från den rare pv -.

Ha en skön dag alla vänner!