På en halvtimme kommer ljuset.
Det är nästan-mörkt när vi går ut - harry och jag själv - och i det närmaste ljust när vi går in.
Då har vi träffat Alice (rundmagad labrador) och Elsa (prickig dalmatiner som löper) och pratat med deras matte Tina .., vi har hejat på stallets hästskötare, samt en namne till mig; en kvinna i 70-årsåldern som stavgår med en hastighet som inte är av denna världen.
Väl hemma igen möts vi av Sigge som nu, under helgen, fått kokt fisk till middag eller lunch och nu är det bara så att han nog anser att detta bör vara mera regel än undantag.
Alltså äter han inte det minsta lilla från det hackade oxköttet i "sauce".
Fruktansvärt!
SvaraRadera