 |
| Min egen arbetsplats |
... ja, den där lilla enkäten om hur bra ni trivs med ert yrkesval och själva jobbet - som det nu blev -, ja, det vet vi nu svaret på.
Så här är det.
Friherrinnan som numera är pensionär, hon sätter nästan-tio på sin tillvaro numera.
Det gör även Gunnar i Jämtland, som dock tycker att lönen som friherre är väl uschlig.
Christel är yrkesvägledare i Skåne och klämmer till med en 7:a.
bettankax är sjuksköterska i grunden och arbetar numera med barn som har problem eller föräldrar som har problem med sina barn eller både och.
Så här skrev hon:
"I maj månad i år har jag arbetat i 45 år. Samma arbetsgivare. Den allra största delen av tiden har jag trivts mycket bra. Sen 2006 har jag ett för mig alldeles perfekt jobb.
Dagligen får jag använda mig av mina kunskaper och erfarenheter.
Kan "luta mig lite tillbaka" och vila i detta.
Samtidigt är det nya utmaningar och jag måste vara engagerad och lyhörd hela tiden.
Så på en skala får det bli 10.
De dagar jag måste bevista, enligt mitt förmenande meningslösa möten, då sjunker det rejält på skalan....
(Ibland önskar jag att jag var dansare eller filmstjärna :)"
Turtlan är sjuksköterska och tycker att nånstans mellan 7 och 8 får hennes jobb.
Tankevågor arbetar som lärare med småttingar och skriver: "tveklöst en 10:a!"
Dinah har arbetat inom posten och fullkomligt älskat sitt värv!
En tveklös 10. Och då pratar jag om jobbet.
Jag verkligen älskade mitt jobb. Min son sa en gång när han kanske var 4-5 år: "Mamma om jag vinner mycket pengar ska jag köpa en post till dig så du kan sortera när du är ledig också."
Tyvärr blev det aldrig så, och nu finns det snart ingen post kvar, men jag är glad att jag fick arbeta där medan den var som bäst, och ledsen för att vi hade så dålig yrkesvägledare att jag inte ens visste att det fanns ett sånt kanonjobb - då skulle jag ha gått direkt från 9:an och dit.
Barbro, mellansystern som väver jämt och ständigt har arbetat som chef inom äldreomsorgen och stormtrivdes, mycket beroende på den fina personalen,. En 10:a blev det!
Kattis - bildlärare - hon har också hamnat eller valt rätt: en s o l k l a r 10:a säger hon.
Eva på Frösön har arbetat som sjuksköterska och hon harskrivit minst en bok, men är nu stadigvarande hemma på grund av värk. Hon säger att en 8:a, för det bli.
Själv säger jag 8;a ...., och vissa dagar 10.
Tack snälla som delade med er!
Men jag undrar .., alla som vantrivs ....? Finns ni inte?
Där sätter du fingret på något viktigt. Jag ser två direkta anledningar till att man inte kommer ut med sin vantrivsel. Den ena är förstås att det känns kymigt att tänka sig att det kan komma fram till fel person på arbetsplatsen och att det kan ligga en i fatet. Även om man vantrivs kanske man inte har råd, på olika vis, att söka sig vidare. Och det leder till det andra, det vill säga den öppna eller outtalade kritiken mot den som stannar på ett trist jobb som man inte gillar. "Vadå, det är väl bara...?" Och det är ju inte så bara. Även om jag själv ofta tänkt samma sak när folk oupphörligen klagar och gnäller.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag ser att Cruella tänkt i samma banor som jag, det finns flera orsaker som gör det svårt att berätta om det man inte trivs med. Gäller många områden...gör nåt åt'et eller gilla läget..
SvaraRaderaJag älskade mitt jobb med eleverna, gillade kollegorna, men avskydde att vara tvungen att lägga så mycket tid på dokumentation och att arbetet hela tiden ändrades så att arbetsron försvann. Därför tog jag min Mats ur skolan....
Evas blogg sa...
SvaraRaderaJa jag har ju inget jobb men trivs med livet ändå. Fast jag har ju inget jobb p g a en anledning och det är den förbaskade värken. Nu har jag levt med den så länge så jag omfamnar den istället för att bli arg, det är det enda jag kan göra. Och att tänka mig för hela tiden och att röra på mig och äta bra mat. Det är som ett jobb det också. Förutom då värkdagar och en usel inkomst tycker jag att mitt liv ofta är en 8:a.