Vid åttatiden på morgonen plingar det till i min mobil.
Då a n a r man.
Jodå, det är en förfrågan från chefens fru som undrar om jag kan tänka mig att hoppa in mellan nio och ett, eller delar av den tiden?
En minut senare har jag ringt upp och sagt okej.
Det är lugnt i butiken den första timmen och man hinner mycket mera än på eftermiddagen!
Juice och mjölk fylls på från kassan (spring-spring-spring!), semlor paketeras (chefen har varit där och fixat en hel drös!) .., jag fyller på Postens gröna påsar och kartonger .., kollar hur det ser ut med frimärken .., beställer en laddning + påsar .., hämtar en hink med varmt vatten och torkar av kassabanden och allt runt kassorna.
Och det är andra kunder nu, än på kvällarna.
"Men oj, är du här nu!" säger nån häpet.
Pratar med A som har själv har valt att gå ned i tid och jag tänker att ungdomar numera, dom är inte lika fixerade vid Drömmen Om Heltid som förr i världen.
"Nej, jag vill hinna njuta av livet också ...", säger hon.
Om det pratar vi en stund.
Om detta att Ta Vara På.
Sen hemåt.
Svänger förbi friherrinnan som glömde sin kofta här igårkväll ..., diskar bort .., brygger kaffe och ser genom fönstret pv som går ut på promenad med harry och nelly.
Småfåglar flyger fram och åter till fröautomaten.
Tre fasanhönor flaxar iväg.
Och skatorna.
Från äldsta dottern kommer ett meddelande: "nu Norrköping".
Snart är hon hemma.
...och jag har under året intensivt tackat nej till en Förstelärartjänst, som erbjudits mig utan ansökan,trots att det att det i mitt ämne inte finns så särskilt många, i landet, och att fem tusenlappar innan skatt är möjligen tre tusenlappar efter. Mitt mål är att arbeta mindre. Absolut inte mer!
SvaraRaderaUngdomar är kloka. Kanske också jag?
Kattis: det tror jag absolut att du är!
SvaraRadera