måndag 16 februari 2015

Fem i åtta ...

Mamma - då ganska långt gången i sin demens - på geriatriska avdelningen för utredning.

Var gång jag följde mamma till geriatriken för hennes Alzheimertest - för att se hur långt gånget det var - kände hon sån oro. Oro och ångest ...., och åååå, så jag förstod henne!

Tänk er själva, att något av era barn eller någon annan anhörig skulle göra er sällskap och så skulle du/ni testas på olika sätt för att kontrollera hur det egentligen står till med förståndsgåvorna och den anhörige skulle sitta intill och bevittna det hela .., hur fasansfullt skulle det inte vara?

Den första gången jag gjorde mamma sällskap, fick hon på ett vitt papper rita vad klockan var.
Läkaren sa .."kvart i två" och så skulle mamma rita in hur det såg ut.
Fem olika förslag, kanske.
Inte ett enda ett av dem blev rätt och läkaren sa - efteråt - att det där var ett av tecknen på demens.

Om man har upplevt Alzheimerhelvetet på nära håll, då är man skräckslagen för att själv drabbas.

Just därför gör jag ibland det där klocktestet och förutom igårkväll, har jag gjort det i min ensamhet och glatt konstaterat att jodå, det stämde. Men så i somras berättade jag detta för vännerna från Tyresö, Eva och hennes Långe Make, och då sa Den Långe - varmt leende - "men vem kontrollerar att du har skrivit rätt Elisabet ...?
Ja, det gjorde ju jag det ,-)



Igårkväll bad jag pv att agera klockkontrollant och så fick han säga tre klockslag som skulle ritas in.
Jag tog baksidan av en V75-kupong (som för övrigt inte gav någon utdelning) och testade.

Jodå, det var helt okej!

Det får nog bli mitt veckans bästa.

Fortfarande på geriatriska avdelningen, men några dagar senare.

Angående bilderna..
Mamma - som redan hade sin diagnos och bodde på Ejdern -, hade då varit deprimerad en längre tid .., och hamnade på geriatriska avdelningen för utredning.

Där var bara tre eller fyra patienter och gott om personal. Ingen tv stod på .., knappt någon radio ., allt andades lugn och ro. Jag var så orolig för hur detta skulle gå, att mamma skulle byta miljö så abrupt .., men till min förvåning gick det hur bra som helst!

Inom loppet av några dagar blev hon som förvandlad! Anders kom på besök och hälsade på sin mormor. Jämför hennes blick med den övre bilden! Plötsligt kom mamma tillbaka på nåt vis .., hennes glädje och filurighet tjoppade fram! Det var som ett litet mirakel. Eller stort.

1 kommentar:

  1. Det är verkligen skillnad i blicken! Och att oroa sej för framtiden, det försöker jag undvika. Jag tror att oro och stress ofta är farligare än själva faran.

    SvaraRadera