onsdag 18 februari 2015

Här och nu ....


Först en sväng på affären .. handlar och värmer upp en bit paj och så dricka till .., och så får den för mig okända Elisa i alla fall lunch. Jag frågar hur gammal hon är och hon visar med fingrarna .., aha, tjugonio. Och två barn. Det är dom som är på bilden.

Medan jag står där, kommer en kund från affären, hon är på väg ut till bilen och frågar om jag vet hur kvinnan kommit dit ..., inbillar jag mig kanske att hon har gått? 

Sen hemåt.


"Näää, jag sitter här! Jag kommer INTE!"

Det ska bli långpromenad med harry och nelly, men se DET har inte nelly tänkt sig.
Hon har nämligen upptäckt att jag har fyllt ena fröautomaten med brödbitar och det är mycket mer intressant än hur många promenader som helst!

Så där sitter hon .., den envisa lilla madamen och jag får gå och hämta henne och då slääääpar hon motvilligt i kopplet. Det vill säga, tills vi har kommit in i hästhagen .., går genom snåriga trollskogen och är på väg hemåt igen. Ingen lång promenad blev det, nej, en ganska kort.


Så här ser det ut ..,. vi går längs en stig och sist av allt kommer vi till ett staket med spjälor och jag blir så full i skratt när jag ser hur nelly - all tjyvmaten till trots - smidigt tar sig genom spjälorna och skuttar iväg hemåt!

Väl på tomten blir hon som galen .., hon rusar runt-runt-runt .., hoppar över virket .., springer runt huset .., och harry tror inte sina ögon .., vad har hänt med den annars så stillsamma madamen ....?!

I fönstret står pv och smajlar ..., och nu är vi inne .., det brinner i kaminen och snart kommer friherrinnan hit på eftermiddagsfika.

29 kommentarer:

  1. Fy fan. Jag hoppas den kvinnan aldrig hamnar i sådana desperata tider att hon blir beroende av omvärldens hjälp för att ens överleva.

    Jag förstår verkligen inte hur folk kan bete sig så. Man läser om tiggare som blir spottade på och jag vet inte allt.
    Vidrigt!!

    Du är så fin, Elisabet. <3 <3

    SvaraRadera
  2. Fler borde läsa den här artikeln t.ex.
    http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Nyhetsarkiv-Social-verksamhet/Vart-att-veta-om-tiggeri/

    SvaraRadera
  3. Hmm... det är nog den där lyxiga svarta mercedesen som tydligen åker runt hela sverige och lämnar och hämtar alla tiggare varje dag, det tror i alla fall den kvinna som kom ut från affären och det blir nog tyvärr hennes sanning.

    SvaraRadera
  4. Det är självklart att det finns en viss organisation kring tiggeriet, men det betyder INTE människohandel och att någon gör någon särskild profit på det (även om det säkert kan förekomma, jag har läst en rumänsk rapport i samarbete med EU).

    Praktiska umbäranden behöver man slå sig ihop om, till exempel bo tillsammans för skydd och värme och för att kunna hämtas osv. Jag brukar också betala bensin om någon åtar sig att skjutsa. Det finns så många oövertänkta och dömande människor.

    SvaraRadera
  5. Det där med rumänska romer som tigger i svenska städer - alla, numera? - är en så pass märklig företeelse att man inte vet sig någon levandes råd. Ett elände man borde ta sig an i Rumänien. Några guldtior ger mat för dagen. Men så kan inte ett liv levas. Inte i Europa och inte i EU. Ursäkta, men jag gillar inte tiggeriet, inte alls.

    SvaraRadera
  6. Ingen gillar tiggeriet. Och det är klart att vi inte sitter på problemets lösning. Rumänien erkänner inte ens diskriminering, alla är ju lika inför lagen menar man. Känns som om kunskapen om strukturer och vad som håller kvar människor i fattigdom är minst sagt svag. Mot den bakgrunden blir det svårt att hålla på principer. Människan av kött och blod har det jävligt NU - ska de liksom finna sig i att offras i väntan på bättre tider?

    SvaraRadera
  7. Alla som verkligen vill veta hur det forhåller sig med tiggarna från Rumänien borde ta en titt på vad som finns att läsa på foljande länk;

    http://bobarno.com/thefthunters/beggars-in-stockholm

    Lillan i Cornwall

    SvaraRadera

  8. Ovan länk tycks inte fungera men om man soker på Google och skriver beggars in stockholm i sokrutan så går den att hittas. Sajten ligger hogst upp på 1:a sidan.

    Lillan



    SvaraRadera
  9. Till Andra året i Hjo: nej, jag tycker inte att tiggeri är trevligt heller och jag ska säga varför: jag får förfärligt dåligt samvete! Att hälsa och möta deras blick har varit ännu värre, då skäms jag ännu mera, ja, om jag bara går förbi.
    Och nej, jag begriper mycket väl att detta inte löser långsiktigt några problem, men det spelar ingen roll för mig.
    För mig handlar det egentligen om en enda sak: om detta är alternativet, att hela dagar sitta ute i kyla och regn .., om det är alternativet, då kan man ju ana hur livet är annars.

    Den som inte vill bidra, slipper ju. Däremot behöver man ju inte - som kvinnan idag - spy galla över någon som sitter alldeles intill.
    Jag s k ä m d e s å hennes vägnar.

    Det är klart att dom får skjuts ut till affären och kanske får den som hämtar upp dem några kronor av det hon fått ..., ja, det kan jag köpa.

    Det är svårt det här med tiggeri.

    Sen tror jag också, helt ärligt, att det spelar in att jag har en känsla - eller oro - för att en dag får jag stå till svars för det jag har gjort, eller inte gjort ,-)

    Jag känner mig inte det minsta ädel, om nån nu trodde det.

    SvaraRadera
  10. Vad hade om hon hade gått att göra med att hon behövde äta en lunch?
    Ibland blir jag så trött på folk.
    Och som cruella säger så kan man inte vänta till dess att det blivit ordning på deras liv i Rumänien och Bulgarien.
    Ex Hoppets Stjärna har ju startat hjälpprojekt i några byar i Rumänien, men det lär väl dröja innan de klarar sig själva.
    http://www.starofhope.se/vart-arbete/helhjaertat-foer-romerna.html
    Din länk fungerar inte Lillan.
    Men här kan man också läsa en del.
    http://www.sydsvenskan.se/ingen-sektion/har-lever-europas-fattigaste/

    SvaraRadera
  11. Lillan: jag tror nog att det finns både-och.

    Dinah: den första-mening är lite kryptisk ...

    SvaraRadera
  12. Om i ödslig skog
    ångest dig betog
    kunde ett flyktigt möte
    vara befrielse nog

    Giva om vägen besked
    därpå skiljas i fred
    sådant var främlingars möte
    enligt uråldrig sed

    Byta ett ord eller två
    gjorde det lätt att gå
    alla människors möte
    borde vara så

    Jag vet inte vad som är rätt eller fel men jag skäms över att det finns en sådan fattigdom inom EU. Jag skänker gärna ibland av ilska mot dem som jag uppfattar som förnedrande eller nedsättande mot tiggare. Vill man inte skänka pengar så är snälla ögon, ett leende och några vänliga ord helt gratis så det går bra att slösa med det hur mycket som helst!!!!!!! Å

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Å. Just det.
    Och den dikten fanns uppsatt någonstans hemma när jag växte upp .., jag tror det var vid telefonen.

    SvaraRadera
  15. Just det där har jag funderat mycket på, ja alltså den där tron eller oron :) detta att ha en moral. Att man faktiskt tror att det man gör spelar roll och har en mening i både ett stort och litet perspektiv. Det är någonting fint, lite strängt och gammaldags över det och jag tycker det är vackert. Det är någonting jag saknar i den kultur vi lever i nu. Men visst finns det där ändå. Hos de flesta vågar jag till och med tro. Medmänsklighet, empati, omsorg om sin nästa. Och saknar man det, vilket skitliv har man inte då? Så brukar jag tänka, och le lite för mej själv åt surtanter och surgubbar.

    SvaraRadera
  16. Elisabet, du skriver: "Medan jag står där, kommer en kund från affären, hon är på väg ut till bilen och frågar om jag vet hur kvinnan kommit dit ..., inbillar jag mig kanske att hon har gått?"
    Jag tänker oavsett hur kvinnan kommit dit behöver hon väl äta. Och ha lite mänsklig kontakt.
    De brukar bli så glada när man försöker prata med dem.

    SvaraRadera
  17. Jag hoppas och vill tro att så småningom kommer någon organism i det svenska samhället att komma fram till ett vettigare sätt att svara på den här nya situationen.
    För tiggandet är ju i längden också en ohållbar situation. Pengar till barnen, ja. Går de barnen i skolan? Eller uppfostras de till att också tigga?

    1992 gick 40% av romska åttaåringar i Rumänien inte alls i skolan. Hur är det idag? Varför går de inte i skolan?

    I Portugal är romerna den minoritet för vilka det går sämst i skolan, framför allt på grund av frånvaro. 2001 blev nästan 60% av romska barn inte uppflyttade från lågstadiet till mellanstadiet, i över 80% av de fallen beroende på att barnet i fråga varit så mycket frånvarande.

    Jag är inte sociolog och förstår bara att det här är komplexa frågor. Att det naturligtvis spelar roll för ens vilja att gå i skolan dels hur skolan värderas hemifrån, dels hur man behandlas i skolan, och att här är problemet både att skolan inte värderas hemifrån och att man känner sig diskriminerad i skolan.

    Om man ska få det ynka socialbidrag som man i Portugal kan få när man inte har någon annan utväg, måste ens barn i skolpliktig ålder gå i skolan. Gör de inte det ryker socialbidraget.

    Jag har inga förslag på lösningar. Men jag skulle gladeligen betala flera hundralappar i månaden i skattepengar för att förbättra de här människornas situation, om det handlade om att lära dem att fiska, inte att ge dem fisk. Tiggandet är att ge fisk under förnedrande förhållanden.

    SvaraRadera
  18. Och i det helt osannolika fallet att någon här skulle vara portugisisk-kunnig så har jag fått siffrorna från den här oerhört intressanta artikeln:
    http://repositorio.ipsantarem.pt/bitstream/10400.15/209/1/B7.pdf

    SvaraRadera
  19. Och ett tillägg till.

    Det har hänt mycket för svenska romer sedan Katitzi. Och portugisiska romer är på väg i samma riktning. Det måste ju finnas möjlighet att också rumänska och bulgariska romer kan få en bättre plats i samhället. Och jag hoppas verkligen att deras enorma synlighet i det svenska samhället ska bidra till att svenska politiker sätter press i EU på det här.

    SvaraRadera
  20. annannan: självklart tycker jag att det är bedrövligt att den rumänska regeringen och hela samhället - (man undrar hur det är i Ungern nu ...?) som inte kan ta itu med det här problemet på ett vettigt sätt, ja, så att människor inte ska behöva ge sig iväg hundratals mil och sitta ute på gator och torg och tigga för att klara sig.
    Allt det håller jag med om.
    Men det hjälper mig inte, jag fixar inte att gå förbi varje dag när jag är på jobbet .., flera gånger per dag .., och låtsas som om ingenting.

    Lillan i Cornwall: nu har jag tittat på länken du hänvisar till ., du har såklart rätt - liksom alla andra - att ha din åsikt, men jag tycker att artikeln är osmaklig, närmast att likna med hets mot folkgrupp. Byt ut ordet romer mot judar. Eller färgade. Då hade det blivit ett ramaskri.

    SvaraRadera
  21. Å jag tänker ofta när jag ser dessa människor att TÄNK så tråkigt det ska vara att sitta en hel dag på detta viset,timma ut och timma in ...,jag skulle bli "tokig" å mina 20:-är ju en piss i Missisipi,men bättre det än inget alls.

    SvaraRadera
  22. Har läst artikeln Lillan i Cornwall tipsar om och är helt enig med Elisabet.

    Gud (ja, ALLA, vi behöver all hjälp vi kan få) bevare oss om det är så det är ställt med oss.

    Och jag anser fortfarande, att har man inte varit i den tiggandes situation - vilken den är, så har man INGEN rätt att döma.
    Ingen som inte själv är så förföljd, utsatt, nedvärderad som en rom (eller andra utsatta grupper) har någon som helst rätt att sitta på hööööögbenta hästar och fnysa.

    Jag ger ofta ofta till tiggarna här, trots att jag verkligen får kämpa med att få det att gå ihop för egen del.
    Om -och det är verkligen ett enormt OM, de (tiggarna) i själva verket är människor som på kvällen reser sig, går och festar upp slantarna och skrattar åt givarna (ja herregud) - vad händer med mig då?
    Jo, jag vet att jag har agerat på det enda sätt JAG kan. Som en medmänniska som vill väl. Som har den utgångspunkten till jag bevisats (ja, bevis är det som gäller - inte förtal, rykten och skitprat) om motsatsen i sakfrågan.

    Det handlar om att hjälpa just den personen där och då. Men lika mycket handlar det om vilken sorts människa jag vill vara och vilken sorts värld jag vill leva i.

    SvaraRadera
  23. Om du var politiker Ulrika, hade du fatt min rost!

    SvaraRadera
  24. Ulrika: du kanske kan bli politiker ,-)

    SvaraRadera
  25. Elisabet, jag fattar också att man måste se den människa man går förbi varje dag som en medmänniska. I ert fall lite grann som en kollega - i alla fall "jobbar" ni på samma plats!

    SvaraRadera
  26. annannan: ja, det blir förfärligt svårt att blunda ,-) Jag passerar ju hur många gånger som helst .., när vagnar ska ut eller man ska hämta saker .... och så kommer hon ju in och köper nån fralla eller nåt. Fram tills nu har jag inte sett en enda tiggare här ute på landet. Jag kan förstå människor i storstäder där det VIMLAR av tiggare, att det måste kännas nästan hopplöst och vad ska man ta sig till? Jag ville inte vara kommunalråd eller ordförande i kommuner med såna problem, för hur dom än gör, blir det fel.

    SvaraRadera
  27. Haha, nä, det har jag inte kraft till, tyvärr. Hade jag det hade jag gärna engagerat mig mer politiskt, men men.

    Däremot tänker jag aldrig sluta bry mig om mina medmänniskor och aldrig att jag tystnar när det gäller rasism och nedvärdering av människor med annan bakgrund/hudfärg/livssituation än mig själv.
    Är man tyst och inte säger emot är man lika illa som dom som sprider skiten.

    Och om just tiggare: ja, det vore ju det allra bästa om deras hemländer kunde lösa detta. Men det är sååååå många år av förföljelse och nedvärdering av vissa grupper, att det är fruktansvärt naivt att tro att en förändring till det bättre ska ske snabbt eller ens under just dessa människors (de som är hos oss nu) livstid. Och under tiden - ska vi bara strunta i dessa MEDmänniskor för att "det är deras egna länders ansvar, inte vårt"? Hemska värld, om det ska vara så.

    SvaraRadera