onsdag 11 februari 2015

Snart är det dags ...



Om ni visste hur många gånger vi har tittat på den här lilla filmsnutten!

Och smajlat.

10 kommentarer:

  1. Varför är det så roligt när folk drattar på ändan? Jag vet inte, men det är det

    SvaraRadera
  2. Jag tänkte skriva EXAKT samma sak som Ruta Ett! Ja, varför:-D?

    SvaraRadera
  3. Fast jag skrattar inte, jag känner hur himla ont det gör...lider med dem.

    SvaraRadera
  4. Ruta Ett och Cruella: jag vet inte heller, men jag kan se detta hur många gånger som helst och ler alltid lika mycket.

    Bloggblad: nåja, dom verkar stiga upp och fortsätta dom flesta, men nog känns det säkert :)

    SvaraRadera
  5. Måste nog hålla med Bloggblad, jag tycker inte att det är det minsta roligt!

    SvaraRadera
  6. Rexxie: för mig handlar det om en enda sak - precis som när jag skrattar gott åt folk som druttar från en roddbåt och hamnar i vattnet - det är igenkänning!
    PRECIS som skidåkarna skulle jag vara .., dom som vinglar hit och dit och sen faller ihop i en hög! Jag har aldrig hört talas om att att nån skadat sig, men blåmärken får man säkert :)
    I fyra års tid har jag stått vid sidan om Vasaloppsspåret och sett tusen olika åkstilar; där är snajsiga dräktåkare som vinglar nåt hemskt i backarna och där är såna som pv som åker i samma dress som förr om åren, som klarar sig.
    Alla verkar ha roligt!

    SvaraRadera
  7. Jag vet precis hur det känns att fara på både huvud och rumpa och vrida knän och dänga händer och fingrar i träd och jag vet inte vad. Roligt är det i alla fall:-)

    I det här kaoset skulle jag vara mer rädd för att bli spetsad av en stav än att ramla...

    SvaraRadera
  8. Jag blir också humorlös inför sånt här och bara nervös och orolig inför stackarna som kommer efter och drattar in i de andra. Sååå mycket engagemang och timmar av förberedelser och så behöva råka ut för detta. Även om det bara blir blåmärken.

    SvaraRadera
  9. cruella och Monet: så här tror jag att det är .., alla vi som är uppfödda på skidor och har kastat oss utför störtsloppsspår som gått mellan tallstammarna, känner så väl igen oss.
    Det var inte fråga om samma antal, men Gud, så många gånger man dråsat i backen på det där viset!
    I slutet av störtloppsspåret i Malå hände det ibland att man upptäckte nån som låg där och inte hann upp, då fick man kasta sig åt sidan.
    Inte är detta så farligt! Jo, det var det, men det här .., i en visserligen lång utförsbacke, det är ju inte i betong man ramlar! Däremot håller jag med cruella, fasan vore ju att få en stav eller skidspets i ansiktet.

    SvaraRadera
  10. Ja, jag tycker i alla fall att dessa sekvenser är oerhört roliga att se på. Känner så väl igen mig från några egna fall, men tror att jag blivit bättre på att hålla mig stående med åren. Och slagit mig har jag aldrig gjort.
    PV

    SvaraRadera