Det är nämligen så att Anders f.d. klasskamrat Jonas Nyberg, han har tillbringat åtta månader i just den byn och varit engagerad med bland annat brunnsborrning (man fick lägga ett bidrag om man ville .., jag tror att jag lade ut det hela på bloggen) och via denne Jonas hade flickorna fått veta vad som behövdes/fattades; det var han som - via barnhemmet - ordnade med hämtning och Maria vittnade om resväskor fyllda med fotbollskläder, pennor, ja, allt möjligt som samlats ihop innan avresan från Upplands Väsby!
Allt detta skulle tas med till barnhemmet.
På kvällen kommer till familjechatten rader om "åååå, vilka underbara ungar och vilken glädje över det vi hade med oss!" Och skolbilder kommer också.
Det går det med.
En liten rar tös och så Malin.
Och småkillar .....
Själva skolslan.
"Find the missing numbers ....".
"Så mycket glädje, trots all fattigdom ...", skriver resenärerna.
Och när jag tittar på bilderna ..., så tänker jag si som så .., att om en död människa har möjlighet att vara med på nåt vis, så tror jag verkligen att Marias mormor fanns med där i bakgrunden och loooog mest hela tiden.
Faktiskt tror jag det.
Man kan om man vill bidra med blyertspennor till Zimbabwe, där barnen som inte har en penna att skriva sitt test med på skolan skickas hem.
SvaraRaderaJag har försökt engagera mina vänner, men tyvärr har inte responsen varit särskilt stor från dem.
Många pennor har kommit in och skickats till Zimbabwe, men pennor är som bekant förbrukningsvaror, desstuom är det ju massor med barn i det stora landet, och därför kan inte pennorna bli för många. De samlar fortfarande in blyertspennor, suddgummin, och små pennvässare.
http://stickatillsma.blogspot.se/2014/09/blyertspennor-sokes.html