Hos den alltid så vänliga familjen Jönsson i Anderslöv i Skåne, hittade mamma det här fönstret.
Det var i början på 40-talet, mamma var hembiträde hos en distriktsläkare - granne till familjen Jönsson -, och husets rödhåriga dotter - Ingar -, kom ett bli god vän till mamma.
Ja, hela familjen blev till en slags trygghet för den som lämnat ett enkelt hem i södra Lappland och sedan hamnat hos en välbeställd familj i Skåne, där seder och bruk - i många stycken -, var så helt annorlunda.
Ingar, som en gång arbetat som växeltelefonist i Malmö, hade ett sånt härligt skratt ., hon var fräknig och gav mig intrycket att skåningar var så oerhört snälla och trevliga.
Var det genom jobbet hos en distriktsläkare som hon inspirerades att själv bli sjuksköterska eller hur kom det sig? Jag menar, alldeles självklart och vanligt var det ju inte att kvinnor i hennes generation arbetade utanför hemmet när de fått barn.
SvaraRaderacruella: jo, så var det. Distriktläkaren hade sagt att han trodde att hon skulle bli en bra sjuksköterska och gav henne nåt slags rekommendationsbrev. Sen läste hon på Önnestads folkhögskola och så småningom i Umeå. Hon eller hennes familj hade inga pengar till studierna, så hon antogs på villkoret att Västerbottens läns landsting då skulle placera ut henne där det behövdes och så hamnade hon i Malå. Hon var drygt trettio när hon träffade pappa, som då var änkeman, och hade då ett eget liv. Jag tror att det påverkade henne långt senare .., hon reste mycket på egen hand, till New York, Paris, London .., tog billiga resor för en spottstyver och var på det hela taget en annorlunda mamma. Det hände att jag önskade att hon hade kunnat vara en sån där lugn och stillsam hemmafru. Det var hon inte ,-)
SvaraRaderaHär berättar hon själv ...
SvaraRaderahttp://www.wigo.se/index.php/Ann-Gerd_Nilsson,_sjuksk%C3%B6terska
Alldeles otroligt.
SvaraRadera