Elisabet

Idag .. .

Ja, det fanns kanske inte så mycket att skratta åt .....

... skulle min mamma ha fyllt nittiofyra år.

Det är hon som sitter med ihopknäppta händer alldeles intill sin mormor, "mor Lotta" .., och morfar, han folkskolläraren som hon älskade över allt annat. Så blir det kanske när ens egen pappa dör när man bara är fyra år.

"Ibland fick min kusin och jag sitta under katedern när han undervisade .., åååå, så spännande det var och om vi började fnittra, då puttade han liksom på oss med sina skor, så där så att vi skulle vara tysta ....!" sa mamma på den tiden det begav sig.

I hennes morfars knä sitter mammas lillebror, Ivan. Här tittar han ännu in i kameran .., så småningom ska han bli helt blind, drabbas av många epilepsianfall och han dör ung, vid tjugoett års ålder.

Bakom mamma står hennes storasyster Margit.
Margit är mammas stora trygghet och under hela min uppväxt minns jag hur mamma stod i hallen och pratade i telefon med moster Margit. Margit som var synsk och kunde förutspå dödsfall .., hon som en gång var hembiträde hos sångaren Einar Ekberg och som var en sån härlig moster.

Och bakom moster Margit står min mormor, Betty. Hon har vit krage på sin tröja och är ungefär lika fåfäng som jag själv kom att bli, det vill säga, knappt nånting alls.

Och sen är där mammas mostrar, två fastrar och en morbror, jag tror att det är han längst till vänster och så en massa kusiner.

Mamma sa alltid att hon fullkomligt älskade sin släkt i Dikanäs .., alla på hennes fars sida som ställde upp och hjälpte till när han dog så ung och så mostrar och morbröder och syskonbarn.

Idag, på Tykodagen, fyller alltså mamma år, eller skulle ha fyllt.

Egentligen hade hon velat bli begravd i Bolivia; ja, hon hade ju låtit bysnickaren göra en vanlig trälåda som kista - den skulle hon begravas i - men så länge använde hon den som soffa på verandan, med dyna ovanpå ..., och jodå, hon hade provlegat i den och den passade precis, hon var ju inte så lång heller .., kanske 1.60.

Och så skulle hon ligga på den enklaste kyrkogården, den bland alla fattiga indianer, men så blev det inte heller ., hennes aska hamnade i det som liknar en bio-popcorn-förpackning som sattes i jorden på kyrkogården i Ystad, så långt från en fattig kyrkogård i Bolivia som man kanske kan komma.

I alla fall väldigt långt ifrån.

Men så väldigt mycket tror jag inte att det betyder .., kanske ingenting alls, i det stora hela.

Men grattis mamma, om du kan läsa dom här raderna!
Till din ära har jag idag köpt en ros som jag har planterat i rabatten, den mot havet till.
Rosen heter Karen Blixen, jo, men det tycker jag passar dig bra.
Du var ju lite äventyrlig och orädd av dig.

Kram från mig!

Eliza.

Ps. Och ja, jag tror att Han ropar på dig som sin vän, mamma. Ds.