Elisabet

Den där eviga hickan ...

Hos Eva och Ulf .., hickan har börjat igen och pv misströstar.

Om man säger att helgen har gått i hickan och krampernas tecken, så är det ingen underdrift.

Stackars, stackars pv som hickat i nästan två dygn och det är ingen vanlig hicka, utan mer som våldsamma kramper i mellangärdet/diafragman .., vilka igårkväll - efter middag hos vännerna från Tyresö -, bara eskalerade och på väg hem blev han vit i ansiktet och det var bara så hemskt!

Jag är inte den som är stamkund på akutmottagningar, men nu vägrade jag att åka hem, utan tog sikte på sjukhuset i Halmstad och intill mig satt en såååå dålig pv!

Men tänk .., precis när han blir inropad (det tog inte lång tid - all heder åt akutpersonalen) försvinner eländet och vad gör man då?

Det blev många glada skratt under tiden som han - trots allt - undersöktes .., blodtryck, EKG etc och personalen hade aldrig varit med om något liknande .,. och där låg pv pigg, men trött och slut på.

Så åkte vi hem igen, med uppmaningen att han ska kontakta vårdcentralen för vidare undersökning .., och vi var hemma ett par timmar .., han rättade nationella proven (som han säger inte alls stressar honom!, som jag trodde) och så gick vi i säng och då började allt igen.
(Då tog jag till det hårda kavalleriet, jag bad Gud som haver högt ..., ja, jag är en-i-nöd-kontaktande-människa ....).

Vaknade på morgonen .., då var han helt okej.

För en gångs skulle tog han bilen till jobbet och nu är det bara att hålla tummarna, allt medan herr och fru Skata fortsätter byggandet med sitt bo, längst uppe i plommonträdet och jag själv dricker kaffe ur en somrig mugg.

Tio arbetsdagar kvar för min del.