Elisabet

På min gata i stan ...

... var det mesta sig likt och ändå inte.

På stentrappan brukade jag ha sex, sju lerkrukor med fina pelargonior och jag hade planterat stockrosor vid väggen (under protest från gårdens vaktmästare .., ja, "men hur skulle det se ut om alla gjorde så!") och jag kan förstå om ingen har lust att fortsätta med den olydnaden.

Nu är där prydligt, så där som överheten vill ha det.

Och bakom det fönstret stod ett litet loppisbord, där undulatburen var placerad,.
Nu är där alldeles, alldeles tomt.
Någon tyckte väl att det borde pyntas lite .. ja, men så fräckt att kladda lite på väggen!

Och när man ändå är igång, kan man ju kladda lite till.

Men innergården var sig lik ..., och jag såg en katt bakom ett fönster och hörde koltrasten flöjta.