Inte som man tror ....
På stranden i Steninge (jag åker dit vid halv elva, tar ett isdopp och sitter sedan och njuter av solen ...) och på hällar och långt ut på "ön" ser jag kvinnor som övar sig i akvarellmålandets konst.
Medelåldern är hög; kanske är dom alla pensionärer och kursledaren är en betydligt yngre kvinna som går med rak rygg (jag tänker att hon är säkert duktig på att dansa .., hon liksom går så lätt på hala stenar ...) och mellan varven tar hon sig en titt på sina adepter och ger dem goda råd.
Jag sitter en bit ifrån och småtittar lite.
Lyssnar förstrött.
Snett nere till höger anar jag en rosa jacka och jag närmar mig och det blir lite surr.
Kvinnan som kanske är i ålder som min störstasyster kämpar med en sten .., ja, att få den som hon vill ha den och vi pratar om målandet och hur det är att bo på vandrarhemmet som numera heter "Kuststationen i Steninge" och jag får veta att kvinnan kommer från Skåne - från Göingetrakten - och i min fantasi har hon varit kontorist eller lärare, men nej då .., hon har arbetat som ingenjör och utvecklat bilmodeller på Volvo!!
"Du förstår, jag har rest jorden runt och haft världens bästa jobb!" säger hon leende.
Och när jag säger hur häpen jag blev .., det var så häftigt tycker jag, det här att en kvinna i sjuttioårsåldern har utvecklat Volvobilar .., då ler hon ännu mera och säger ..."och mitt barnbarn, hon drömmer om bli astronaut!"
Kräfta är hon också.
Kvinnan är så vänlig .., lättpratad ., en sån där människa som man nästan på en gång tycker om.
är är hennes vänstra hand.
Sen blir det ännu en stunds småprat när hon har packat ihop alla attiraljer och ska återvända till vandrarhemmet bara snett över vägen ..., det är lunchdags .,. och jag gör samma sak .., viker ihop solstolen .., åker hem .., sitter ute på gräsmattan tillsammans med harry och nelly .., båda ligger raklååånga - det är varmt - jag hör och ser herr eller fru Stare på tv-antennen .., en lång daggmask dinglar från fågelnäbben och jag hör småttingarna gasta efter mat.
Och nu är det dags att sätta sig på cykeln .., nu stundar arbete till nio och sedan återstår bara tre arbetspass .., sen är det s e m e s t e r på riktigt.
Hej Elisabet!
SvaraRaderaNu är det en stund sedan jag kommenterade hos dig, och jag vill bara berätta att jag i höst kall bo och måla akvarell där damerna här ovanför är nu.
Monica i Lysekil: så roligt! Då kan vi träffas!
SvaraRadera