Elisabet

På väg till skolan ....

Efter besöket på barnhemmet blir det promenad längs den här vägen .., nu ska vi få se byn och skolan. Det är fortfarande tryckande varmt .., och en bit längre bort möter vi en äldre man med ett gevär, det liknade min pappas hagelbössa.

Mannen är ute på jakt och ska försöka hitta lite "bushmeat", alltså ungefär det man kan fånga/skjuta just här. Fåglar förstås (jag hör knappt ett enda fågelkvitter på hela tiden, men vem är jag att döma när vi själva äter kyckling eller anka ...., här finns inga alternativ), men även små antiloper, ja, jag vet inte allt mest vad det kan vara.

Själva byn är inte särskilt stor (det påminner ibland om hur mamma bodde i Argentina) .., här är lummigt och grönt .., här växer palmer, bananplantor och kakaoträd.
Eftersom jag i Accra på en marknad blev rejält uppläxad när jag tog fram kameran (och jag gjorde det inte flåshurtigt), vågade jag knappt göra sammaledes här, men här var det precis tvärtom!

Det hade ju varit perfekt om jag kommit ihåg vad kvinnorna sysslade med .., men se, det gör jag inte.

Kvinnan till höger frågade om Anders var gift och jag sa att det var han inte.
Då pekade hon på sig själv och visade att ..., ja, men han kunde ju gifta sig med henne!
Stort smajl.

Alldeles intill satt den här kvinnan .., hon hade tvättdag.
Tänk, så rätt Hans Rosling har, då, när han menar vilken befrielse, nästan revolution, det är för kvinnor som får en tvättmaskin! Men tvättmaskin fordrar ström .., och om man inte har ström .., ja, då faller det hela.
Om detta pratade vi ofta; hur landet ska ta sig ur den här ojämlika situationen.
Solceller borde ju vara melodin, men vem har råd med solceller om man lever på vad naturen kan ge?

Ghana lär vara världens största kakaoproducent och här, inne i bushen, på stooooora "flak", torkades kakaobönorna.

Så här ser frukten ut.
Precis en sån halva kom Nana Yaw fram med och bad mig smaka och jag förstod liksom inte vad jag skulle bita i .., jo, det var dom slemmiga vita gerjerna som ligger där fem stycken.
Inuti det vita var alltså bönan. Innehållet i bönan påminde om "chokladröra", ni vet, sånt man åt som liten som godis, kakao/socker/mjölk/grädde som man rörde ihop.

Och så dessa underbara färger!
Igår hittade jag en kakaoböna i min ryggsäck.

Så här såg det ut .., mörka moln på himlen, men inget regn.
Bara tryckande hetta!

Den här kvinnan ville väldigt gärna bli fotograferad och bad om lite tid (vi lovade att återkomma) och under tiden hade hon bytt kläder och ställde upp sig på alla möjliga sätt och vis inför kameran, särskilt för Anders - det var inte så viktigt med mig -.
Precis som överallt annars, tycker jag att kvinnorna vi mötte visade en sån stolthet över sig själva. Härligt, var det!

Och så tackar vi för oss och styr stegen mot den lilla byskolan ....