lördag 11 juli 2015

Värsta morgonen ...

Den tavlan tänkte jag på .., skriver äldsta dottern.

Åker till bageriet i Slöinge för inköp av ljuvligt frukostbröd, men har inget kort att betala med.
"Men jag sätter summan på en lapp och ditt namn, så kan du komma senare ...", säger den rara tösen bakom disken.

Åker hem och letar - allt mer hysteriskt  - efter det försvunna kortet.
Jo, jag vet att jag såg det på bordet igår; nu är det spårlöst försvunnet och som vanligt blir man irrationell och börjar leta på de allra mest bisarra ställen.

Och jag åker till Ugglarps Grönt och frågar den vänlige expediten om där möjligen ligger något kvarglömt kort från igår och han kollar noga och ringer sedan till kollegan från igår och frågar .., men inget kort och det trodde jag inte heller.

Hemåt igen.

Börjar om.
Jodå, där ligger det, insmuget i gårdagens dagstidning.
Stor lycka.

Och äldsta dottern skickar ett sms där det står att hon har haft den allra värsta jobbnatten hittills bland alla pyttesmå bebisar; sååå mycket sorg och bedrövelse; nu ska hon hem och sova och sen på´t igen för trejde nattpasset på raken.

Åååå, så jag beundrar all sjukvårdspersonal som får vara med såväl vid början som i slutet av våra liv .., som stöttar och lindrar och finns där!

3 kommentarer:

  1. Jag bli exakt likadan när jag tappar bort bankkort, nycklar eller min plånbok. Jag jagar upp mig till den milda grad och kan inte tänka alls! Det är såååå hemskt! Och vilket besvär det blir att spärra allt och skaffa nytt OM man inte hittar det igen. Jag har gjort det några gånger och SEN hittat det gamla igen!
    Det är precis som Piet Hein skriver i en av sina "Gruks":
    (fritt övers. från danskan)
    "TRÖSTE-GRUK

    Den, som tappar sin ena handske

    är lycklig jämfört med den,

    som tappar den ena,

    kasserar den andra…

    och hittar den första igen"

    SvaraRadera
  2. Jag glömde min jättebra och gillar väldigt mycket regnjacka på bussen häromdagen. Kom på det dagen efter. Måste ha varit där för jag kommer ihåg att jag höll i den när jag gick på bussen.

    Typiskt.

    Ringde bussbolagets "hittegodsavdelning" dagen därpå. Men inte. Ska prova Ringa igen till veckan.

    Sörjer den.

    SvaraRadera
  3. I bloggarna är livets berg- och dalbana i full svang. Från minsta bagatell till livets svära frågor. Full fart.

    SvaraRadera