Elisabet

Igår ...

Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.

Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.

Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!

Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!

Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.

Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!

På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan  ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet! 

Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.

Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!

Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.