Örngottet. Gunvor & Wiking ska det väl vara? Pv:s mor och far. Jag tänker rama in den. |
Dag 3 av varannanveckasledigheten.
Sista fridagen.
Och s o m jag har njutit!
Inte tillstymmelse till stress, bara vara.
Nästan varje kväll frågar pv: "och vad har du för planer för morgondagen?"
Om jag är ledig, alltså.
Och nästan alltid svarar jag: "jag har inga särskilda planer, måste man ha det?"
Det är nästan så man skäms lite.
Ja, lite så där för att man inte har en massa projekt på gång.
Den sista lediga dagen av tre, stiger jag upp och brygger kaffe (öppnar ett paket Arvid Nordqvist .., anar ni doften ...?) ... gör mig två tämligen onyttiga mackor (Östras sötebröd med herrgårdsost) .., öppnar ytterdörren och sätter mig på stentrappan en stund och harry och nelly lullar på där ute på gräsmattan.
Kaffekoppen i min högra hand.
Sen städar jag i sängkammaren .., upptäcker ett vackert broderat örngott, tappar lite koncentration, snavar och och ramlar baklänges, slår närapå en volt och mot vass sängkantsgavel dunkar sidan av ryggen i och jag tänker att nu far väl nåt revben, men icke!
Går ut med hundarna.
Det blåser hejvilt! Håret fladdrar hit och dit i vinden!
Jag är fortfarande barbent och går i sandaler.
Tar in DN.
Lägger mig på soffan - två hundar vid mina fötter - och läser Paul Hansens krönika som handlar om Expressenjournalisten Jan Lindström. Ååå, så jag - genom åren - tyckte om Jan Lindströms texter!
Nu skriver DN-fotografen så ömsint om den skäggige mannen som inte längre är i livet och jag fylls av värme och ett slags vemod.
Och eftersom jag aldrig - eller sällan - köper kvällstidningar numera, har jag förstås missat Jan Lindströms krönika där han beskrev sin fars bortgång.
Den läser jag.
Sen öppnar jag fönstret och låter solljuset komma in.
Låter som en helt ok ledig dag. Mycket bra.
SvaraRadera
SvaraRaderaTur badkompis att du överlevt. DU ser det är lite farligt att städa, så därför gör jag ett litet uppehåll med höststädningen nu.
Friherrinnan
Andra året i Hjo: ja, jag tycker också att det låter bra. Ska strax gå ner till havet.
SvaraRaderaFriherrinnan: det är nog förenat med livsfara att städa, så jag tar det lugnt ,-)
Det blir jättefint inramat! Jag har sånt efter mormor som jag tänker göra likadant med, nu när själva örngottet är slitet och trasigt.
SvaraRaderaVilken underbar krönika. Tårarna rinner......
SvaraRaderaTack!
Solbritt
Gamla namnade örngott är riktiga konstverk! Projekt har jag många - väldigt många i huvudet och rätt så många "på gång" , men för de flesta har jag ingen deadline och många projekt blir aldrig verklighet. Men det bara poppar upp i huvudet och jag låter dem komma.
SvaraRaderaMEN jag är också ganska bra numera på att strunta i allt och ta mig en "indiandag"!