torsdag 8 oktober 2015

Allra käraste vänner ...

Idag fick vi veta att Nelly kunde få komma hem.
Känslan när vi satt i väntrummet - eller hämtrummet, kanske - och hon kom lullande som en hundraåring (jag tänkte genast på min mamma när hon för sista gången återvände från Bolivia) och försiktigt, försiktigt tog sig fram och när jag lockade på henne .., såg hur den lilla svansen började vifta så där lite-lite .., den känslan är obeskrivlig.

Nu är hon alltså hemma.

Men oj, så trött och slut på hon är.

Just nu har hon och jag legat på sängen i Gunnars rum, i mörkret.
Hon har sovit och vaknat och spetsat öronen när hon hörde harry hålla på med sin matskål.

Klockan tio ska hon ha två tabletter och det blir spännande att se hur vi ska fixa detta.

En ska kan jag säga: jag kommer inte på månader - om hon överlever - att promenera nere vid grusvägen med henne!

Som lök på laxen pajade mitt gamla protesben rejält idag.
Det höll i fyra och en halv timme, sen var det som om nån stuckit en kniv just under knäet, i vaden och då tappar man liksom balansen och blir så himla osäker.

Suck.

Nåja, det hade kunnat vara långt mycket värre.

Jag hoppas ni har överseende med att dragningen framflyttas, det får bli på lördag, då är vi lediga båda två. I morgon behöver hon inte vara ensam en enda minut.

Ps. Stor glädje var det också i entrén på djursjukhuset, när vi upptäckte att AKBIH, Anna-Karin B i Halmstad (som ofta kommenterade här) också var där! Att hålla om varandra och dela oroskänslan, jo, men det betyder mer än man tror. Nu hoppas jag verkligen att Frida, Anna-Karins golden, repar mod och klarar sig! Ds.

11 kommentarer:

  1. Tack gode vem det nu är! Hoppas, hoppas hon blir bättre för var dag.
    Anne i Mantorp

    SvaraRadera
  2. Schejken hälsar till dig Nelly .Passa dig nu för ormar.Mina tassar är lite bättre .

    Kram /matte Friherrinnan

    SvaraRadera
  3. Härligt att läsa att Nelly är hemma igen!
    Lena i Östersund

    SvaraRadera
  4. Pluttgumman, vad skönt att hon är hemma! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  5. Vad härligt att få ha henne hemma igen. Hoppas hon repar sig fint nu när hon är hemma i tryggheten igen. Kram.

    SvaraRadera
  6. Usch vad det är trist när djuren inte mår bra! Hoppas nu att hon piggar på sig kvickt!
    Och att det går toppen att ge medicin. Cosmos sväljer snällt sina tabletter morgon och kväll, men han har å andra sidan inte blivit biten i läppen.

    SvaraRadera
  7. I morgon får det bli en konvalescensdag för er båda! Krya på er båda två!

    SvaraRadera
  8. Anne i Mantorp, Shejkens matte, Lena i Östersund, Ulrika, Eva på Frösön, mossfolk, Ruta Ett: jag tror att hon tar sig! Nu på morgonen har hon smakat på och ätit laxburgare. Det tyckte hon var jättegott! :)

    Bert: det är egentligen inte knäet, utan kanske 5 cm nedanför, på insidan, som det - mitt i alltihopa - bara skär ihop, ungefär som om du får en kniv instucken och nån som vrider om och så går det rakt ner i foten som är omöjlig att stödja på då. Det måste vara en nerv! Jag kan inte tänka mig nånting annat! Och det är helt oförutsägbart. Igår arbetade jag i fyra timmar utan att det var några problem, sen PANG, och sen var resten av dagen ett elände. Nej, jag fattar ingenting. Smärtan är överdjävulsk.

    SvaraRadera
  9. Så skönt att hon har aptit igen. Stackars lilla vovven.

    Knän är krångliga, svårt att veta vad som hjälper bäst, vila eller annat. Lyft nu inget tungt på jobbet!

    SvaraRadera
  10. Steel City Anna: ja, idag har hon ätit bra!
    Och vila tror jag inte på för knäna .., tvärtom, men det här är liksom i benet, nedanför knäna. Jag vet snart inte vad jag ska tro :)

    SvaraRadera