Elisabet

En glädje som betydde så oerhört mycket ...

Efter det som hände i Paris och efter att ha läst braskande rubriker om polarisar som smälter fortare än kvickt och känt en slags uppgivenhet över världens tillstånd (det var nu inget nytt -  i och för sig -, men det blev så påtagligt ...) åkte jag till jobbet igår vid halv två.

Arbetade till åtta .., och sista två timmarna var det tomt och ödsligt i butiken.
Aldrig, inte på mina fem år i affären, har jag varit med om ett sådant lugn.

Vid halvniotiden var jag hemma, precis lagom tills fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark skulle ta sin början. Den där Viktiga Matchen.

Jag hade köpt en landgång som vi bestämde oss för att dela på .., och så tog vi var sitt glas ekologiskt rött vin och jag skruvade upp (nej, man skruvar inte längre upp .., men ni förstår) tv-ljudet på nästan-max .., och så började matchen.

Emil Forsberg från Sundsvall från början.

Och tänk .., då fulkomligt översköljdes jag av glädje!
En slags tillsammansglädje .., känslan att dela ett intresse och ett hopp tillsammans med femtio tusen andra människor (alla vid tv-apparaterna icke inräknade) och det kändes som om jag skulle börja gråta .., allra helst som en man - ursprungligen från Sundsvall - gjorde Sveriges första mål och vi ropade "jaaaaaa!" och just i den stunden tänkte jag inte ett ögonblick på all död och elände och inte på smältande polarisar heller .., det var bara en massa  g l ä d j e!

Och jag var så glad att få dela den med den där smålänningen som satt i soffan och var precis lika intresserad och hängiven som jag själv!

Så därför skriver jag: "stooort tack till det svenska fotbollslandslaget som fyllde mitt och säkerligen många andras hjärtan med sååå mycket hopp och glädje igårkväll!"



Och jag skulle ge nästan vad som helst för att få vara med om detta.
Tänk ..., tänk om Sverige går vidare till EM i Frankrike.
Tänk ., om man finge se en enda match på plats!